erikapik

Där var vi ute och körde bil i oljehamnen i grodan ro när telefonen ringde. Jag uppfattade ungefär "ja, jo, javisst, jamantackar, ohja, tackdåtackdå" och insåg att NU JÄVLAR VÄNDER DET. Erik har levt på besparingar i ett och ett halvt år. Vi har haft 8000 stadigt in och ca 10 000 stadigt ut (och då räknar vi inte mat) under denna tid. Oktober var månaden då de allra sista slantarna skulle gå, sen hade det blivit att gå till socialen. OCH DÅ! Han fick jobbet!! Han är numera slav i den svenska krigsindustrin och vi är förbannat lyckliga! Vi kan till exempel köpa juice, en lyx vi inte unnat oss på jeeeevligt länge. Alltså när man levt på nollpunkten så länge som vi kan man inte riktigt föreställa sig hur det kan vara att liksom kunna slinka inom HM och köpa en tröja. Att kunna köpa goda ostar och korvar. Att kunna åka tåg utan klump i magen. Det är en lyckans dag idag.

Nöden har varit, här kommer lusten.

Efter det glada beskedet styrde vi kosan mot Svågertorp. Första köpet var en klösbräda till katterna. Det behövde de. Sen fikade vi en tiokronorsfika på Ikea, där vi även köpte ett nytt diskställ. Det gäller att slå på stora trumman tänkte vi. Sen kom vi hem och Erik knäckte en skumpa. Synd för mig att jag inte kan dricka den, synd för Erik att han måste dra i sig hela. Hoppas det inte slutar som på min studentkväll, boy den där champagnen jag fick av mamma slank ner och upp igen så att säga.

Nä fy fanken. Veckan började RIKTIGT bra. För det är ju så; Allting ordnar sig till slut.