erikapik -

bakom solglajorna kan han vara sig själv

Sets nya fäbless är solglasögon. Han känner sig liiiide ball när har får på sig dem och ska kolla i spegeln och hålla på. Jo Erik var på den tredje intervjun idag till ett jobb. Först var de fem st utsållade på första intervjun. På andra intervjun var de tre kvar. Nu är det Erik och en till som det står mellan. Han får veta på tisdag hur det har gått. Vi håller tummar och tår. Går det bra ska vi inreda barnrum i verkstaden. Går det dåligt ska vi bli hemlösa och bo där borta i ödeparken vid Värnhem. Set får bo hos någon fosterfamilj och nya ungen kommer bli injicerad med knark dagarna i ända.

Skämt och sido. Det finns en backupp så jag tror inte vi sitter på pottan totalt. Jag har dessutom hittat ett nytt hus jag vill ha så we better bli rika snart. Så att livet kan börja liksom. Jag behöver tex en gravidbaddräkt. Min bästa baddräkt är på tok för liten för att skutta runt på vattengympa med. Det börjar bli pinsamt. Vattengympan är annars underbar. Skulle kunna gå på sådan var dag om jag finge. Men det finge jag icke.

Imorgon kommer Bea och lillgrisen. Då ska jag förära honom en bild här i bloggen. Han fick ju inte vara med sist. Det var inte för att han är inte är sötast i världen utan för att han är för liten. Han bara söver och söver. Nå. Until then.

2010-09-29 @ 23:58:59 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackback ()

Livet och sånt

Världens sötaste barn, vilken tur att just vi fick dem! Vi har varit bortresta. I fredas åkte vi till Adlersro och isolerade under Hasses ateljé. Tre ungar och fem vuxna gjorde att mest två vuxna kunde bygga, men trevligt var det. Och dimmigt. Vi kom hem i söndags och igår åkte jag och Settet till Edenryd. Bea och John kom också dit. Idag åkte vi hem igen och nu dör jag lite av trötthet. Åka bort i all ära men jösses så avslappnande det är att komma hem till sitt lilla hem där man hör hemma. Speciellt när man har en kille som lagar mat och gör kaffe och skär en apelsin i klyftor till en. Själv kan man ligga och läsa en bok under tiden. Japp, då var det fastställt. Jag har världens bästa kille. Eller var det kanske att jag är världens lataste person? Vadever, det funkar utmärkt för mig. Imorgon är den stora dagen. Då gäller det eller smäller. Håll tummarna.

2010-09-28 @ 23:05:47 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackback ()

Take a walk on the wild side

Kolla vem som kan! Tog bara ett år och två månader!

2010-09-23 @ 22:06:12 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackback ()

En ovanlig dag!

Det var ju Eriks födelsedag! 33 år blir han, gamle man. Set och jag smög upp och ordnade en bricka med ett tänt ljus och en kopp te. Vi hade alldeles tomt på frukost så Set fick ett knäckebröd och Erik fick te med kanelsocker eftersom sockret också var slut utom en liten hög som Sissel hade lämnat när hon bakade en kaka i söndags. Kändes lite fattigt.. Men vänta bara!

Vi gick nämligen till St Knuts torg där jag bjöd oss alla på lyxfrukost! Kolla bara stolen, prinsesstårta!! Woho! Silvia var också med men hon fick bara gnaga på ett litet ben. Sen gick vi en liten runda och kollade på en cementbil med snabel. Det tyckte Set var skeeetaspännande. Och Erik. Och jag. Sillen vet jag ej men skit i det nu.

När vi kom hem hade Möre klätt sig i sina finaste födelsedagskläder. Han var så vacker. LilletjockeMöre. Roligt är att Set numera kallar alla djur utom hundar och kor för Möööööe. Möööööe, säger han när vi ser tex en känguru eller en apa.

Sen födelsedagsstädade vi. Erik dammsög, jag diskade och Set jagade lillsill runt runt samtidigt som han tutskrek i kazoon. Sillen blev alldeles tokig till slut. Sen rev Möring Set i tinningen. Set hade inte sin bästa husdjursdag idag kan man säga.

Som storfir gick vi till Terrariet i Folkets park och tittade på lustiga djur. Vi var alla överrens om att aporna vann tävlingen "Bästa djur -10", tyvärr var de svårfotade så det får bli mest ödlor och sånt tradigt.

Men mest spännande under dagen var nog ändå första mötet på MVC. Japp, nästa unge is on its way - satt säj. Ultraljud är den 8/10. Gyddans!

2010-09-21 @ 20:48:45 Permalink Allmänt Kommentarer (16) Trackback ()

Ingen ovanlig dag

Igår fick jag fortsätta att sova en stund efter att Erik och Set hade gått upp. Underbart. Men helt plötsligt vaknade jag av en liten sång. Den gick såhär: "Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag? Ja det är ingen ovanlig dag, för det är en helt vanlig dag, hurra hurra hurra."

In i rummet steg Erik. På ena armen bar han Set. I andra handen bar han en bricka med ett tänt ljus, ostmackor, gröt (till Set), te och varm choklad. Sen hade vi morgonmys en lång stund - trots att det var en helt vanlig onsdag.

Ja se sånt härligt kan hända om man är fattig och utan jobb. I Bitterfittan, som jag läser just nu, börjar hennes kille jobba direkt efter att de kommit hem från BB. Inte konstigt att hon blir galen. Jag tycker att vi har haft ett fantastiskt år, trots fattigdom och tannagnisslan. Skulle inte byta bort det mot mycket. (Eller tja, ett hus på landet, en bil, massa pengar, osv osv kanske - men ni fattar.)

Förskolan vi var och hälsade på idag var... vad ska man säga, den var säkert jättebra. Men. På avdelningen Set skulle gå fanns just nu tre personal och 16 barn. Set skulle bli nr 17. Av dessa var 7 st drygt ett år. Det fanns inga stora ytor att befinna sig på och hela min mage vrålade NÄÄÄÄJE. Så vi skippar det. Jag blir hemmafru och så får han börja i tex januari eller nåt istället. Magen säger JA WOHL!

Alltså jag tycker barn ska ha en trygg första tid i livet, men är för den delen inte en sådan som tycker att all tid med barnet ÄR min egentid (eftersom jag VALT att skaffa det). Jag tycker om att vara ensam lika mycket som jag gjorde innan jag fick barn. Därmed inte sagt att jag ogillar att vara med barnet. Vad jag vill säga är att om Erik snart får jobb så kan ni, mina vänner, volontära på Setpassning nån gång ibland så att jag kan sticka och simma eller gå på eftermiddagsbio eller nåt nån gång. Så att jag inte helt plötsligt har blivit en Bitterfitta. Huga, vet inte om den där boken är så bra för mig att läsa..

Nu är det iallafall läggedags, så jag inte frossar i mig ett kilo guttis som Hasse gav oss i tisdags. GuttisHasse. God natt.

2010-09-17 @ 00:03:28 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackback ()

bra på bild

Vissa dagar har man det. Andra inte.

Set har sovit i två timmar och nu är klockan halv två och han har inte ätit lunch. När vi är klara med alla bestyr ska vi hälsa på på förskolan där Set fått en plats. Vi är ganska skeptiska just nu, det verkar vara stora barngrupper. Vi får helt enkelt se om några timmar huruvida vi tackar ja eller nej. Tackar vi nej förlorar vi vår plats och får vänta i fyra månader till på att han ska få en ny plats. Kanske har han iallafall lärt sig gå tills dess. Nå, det ska iallafall bli spännande att se en förskola, mitt på en torsdag!

2010-09-16 @ 13:38:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()

Mandelmanns

Jag, mitt barn, mina systrar samt deras barn var hos Mandelmanns i lördags. Det ligger vid Rörum på Österlen, för er som inte vet. Det är alltså en stor trädgård med ekologiskt odlad gröda och sånt där pitoreskt och politiskt korrekt. En och annan grajs med. De var gölliga. Det var våra ungar också. John med sina bluest eyes in Texas och Henny med sina söta små meningar och ord och Set med sin töntlugg.

Idag kom det en lapp i brevlådan med förslag om att ombilda lägenheterna till bostadsrätter. Så svårt. Egoistiskt är det ett guldläge för oss då vi kunde starta bostadskarriär och säkra vår framtid. Ideologiskt hatar jag att Möllan ska säljas ut och vill helst se att så många hyresrätter som möjligt blir kvar som just hyresrätter. Dilemma. Hur hade ni tänkt?

2010-09-13 @ 21:45:37 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackback ()

Möre säger hej

Han vill även hälsa att han inte är tjock, han har bara kraftig benstomme!

2010-09-09 @ 22:13:09 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackback ()

Dagis

Vi har lite hemmadagis vissa dagar just nu. Lily behöver någonstans att vara om dagarna innan hon fått riktig dagisplats och Set är inte den som är den. Han blir jätteglad när han får leka med andra barn. Vi tycker också det är kul, två ettåringar tillsammans är nog en av de bästa underhållningarna. De leker ganska bra tillsammans. Mest är det så att de håller i varsin leksak och i samma sekund vill båda ha det som den andra har och så tar de dem ifrån varandra. Och så håller det på. Set älskar att åka i sin gåvagn och Lily tycker det är skitkul att köra honom. Fast bäst tycker Set om att slå på hennes huvud som inte har så mycket hår. Det låter så härligt eller nåt. Vi bannar men då börjar hon slå själv, på sig själv alltså. Knasiga barn. Imorgon ska vi passa henne igen. I övrigt vill jag bara tipsa alla om att nybakat (hemmabakat) bröd med rikligt med smör och honung är något av det godaste i vääärlden. Ajödå.

2010-09-08 @ 22:48:50 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()

urban exploring #57

Meningen var att vi skulle åka till Falsterbo Bird Show. Det ville iallafall jag. Men så hade vi varken råd med bussfärden dit eller med inträdet (och kunde vi inte ens betala det hade vi ju knappast kunnat köpa lotter ändå, vilket hade varit den stora anledningen till att åka dit) så vi sket i det och mopedcyklade istället till Klagshamn där vi skulle leta efter ett övergivet växthus, vår favoritsyssla. Vi tog en bananpaus vid stranden när vi kom fram efter en lång färd genom Bunkeflo. Även jag fick vara med på bild, i ny hårfärg och gamla glasögon. :(

Efter fikat körde vi ut till en del där jag aldrig varit. Hade ingen aning om dess existens faktiskt. Det var en superpitoresk småbåtshamn med en liten spets på. Värsta stället. Jag älskar att upptäcka ställen jag inte visste fanns! Här fick även Set åka moped för första gången i sitt liv. Utom när han var liten och åkte i sjalen dårå.. Han stirrade framåt med skräckblandad förtjusning. Mest skräck.

Så körde vi vidare och letade efter växthuset. Hittade det inte. Däremot såg vi en räv! Den såg sjuk ut och hostade. Nu är nog rävskabben tillbaka. Och så hade det bumpat och skumpat ett tag men så kom vi tillbaka mot hemvägen men det tyckte Set var tradigt, så han började göra obscena gester med händerna. Bara kort därefter körde vi av stigen in i ett jäkla snår. Vi gick på en liten stig som vi trodde var genväg men med cykel och moped blev det snarade (snårare) en senväg. Det tätnade allt mer kring oss och snart fick vi dra oss fram som om vore vi med i Lost eller Alice i underlandet. Det tyckte Set var helfestligt så han satt och flinade i sin stol medans jag kämpade och slet med cykeln.

Helt plötsligt stod vi mitt i ett uppväxt buskasnår. Stigen var i det närmaste obefintlig men i en buske hängde en bikini på svaj. Gissa om vi fick våldtäktsvibbar. Och så mörknade skogen igen och så var det som att gå in i en vägg. Stigen var blockerad av ett vildvuxet äppelträd. Erik lekte att det var ett paradisets äppelträd och sa "aaaaaa" samtidigt som han gjorde en gudafruktig min. Sen plockade vi varsitt äpple och slet oss igenom grenarna. Bakom dem fanns en gång, såg helt finklippt ut. Alltså ni FATTAR inte hur konstig denna eftermiddag var! Gången smalnade allt mer och från att ha kunnat cykla när den började var vi helt plötsligt tvungna att huka oss. Här hände det hemska när en busk-klo attackerade Set och försökte klösa ut hans ögon. Ungen gallskrek och vi blev alldeles oroliga för att han blivit blind. Och så tre meter senare var vi ute på den stora stigen! SKITKONSTIGT!

Hur det gick med Set? Jorå, busken fick bara tag i pannan så det var ingen fara. Hjärtat blev lite utsmetat, men Set fick äpple så han var lika glad ändå. Men gladast var nog räven. Inte, eftersom den hostade och var sjuk. Nå, sen åkte vi hem till Pelle och Sus och fick mat. Det där med svärföräldrar i samma stad. Inte alltid fel alltså, inte alltid fel.

2010-09-06 @ 00:15:09 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackback ()

Fredagsmys

En dag när vi var och handlade började Set tjabba så jag tog honom och gick ut utanför kassorna. Där fanns mekaniska bilar och Set blev förtjust. Ville absolut åka. Han var bara lite för liten så han fick sitta på golvet. Han tyckte det var skitkul. Nästa gång kanske jag till och med stoppar i en peng så den rör på sig också.

Set har drabbats av tredagarsfebern. Då har man feber i tre dagar och sen blir man prickig. Och prickig är just vad han är nu. Jösses. Febern är iallafall borta. Och nu är han tydligen immun mot det i resten av livet. Det var ju bra. Mindre bra är att nätterna fortfarande är katastrof, trots att jag har slutat amma. Gudars, han vaknar minst var tjugonde minut och gallskriker. Sjukt frustrerande, det händer alltid just när jag ska vända på mig och äntligen få somna. Sen går det över på nån minut, jag tröstar och han somnar men sover lätt och nätt. Och så tror jag att NU, NU sover han, och så ska jag vända på mig och somna och så bara WÄÄÄ. Fatta att jag lider av sömnbrist. Idag när jag skulle sova ikapp tog den lilla marodören och slet sönder mina glasögon. Nu blir jag så illa tvungen att ha mina gamla bågar, som jag inte alls passar i (längre). Buhö. Livet alltså, inte så lätt alla dagar.

Annars har vi haft en trevlig dag i hösten, vi satt i Rörsjöparken tillsammans med ca 50 lodisar. Jag undrar varför alla ska hänga just där jämt? Sen gick vi i kyrkogården och sen fick Set leka i en sandlåda med en brandbil som låg där. Det tyckte han om. Nu på kvällen har vi sett Sommaren med Göran. Snäppet bättre än Hälsoresan men nä, inte nåt att hänga i julaträet. Däremot såg jag Micmacs igår och den var faktiskt över förväntan. Så har jag också en fäbless för hans filmer, speciellt De förlorade barnens stad och Delikatessen. Det var allt. Ajödå.

2010-09-03 @ 23:59:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()