erikapik

När man hade sommarlov var livet mycket bättre. Igår var det inte direkt sommarvärme men solen sken och jag kunde gå med linne och kjol trots att det var en vind med ett kallt sting närvarande. Trots att det egentligen bara var försommar eller senvår fick jag brutala sommarlovskänslor. Jag och Erik packade picknick och låg i gräset i slotts(kungs-?)parken och läste tidningen tillsammans med filten och kaffet och det kokta ägget och ostmackan och saften och kanelisen. Och trots att det var en stackars park och ingen hage i Ynde el dyl var det precis som att man bara var ledig och kunde gå på upptäcksfärd och cykla runt här och var och spinka i gräs och bli biten av myggor. Jag vill inte vara vuxen och vara tvungen att jobba hela sommaren. Jag vill vara uppe sent om nätterna och dricka te och titta på konstiga filmer som är dåliga men ändå uppnår kultstatus flera år senare mest på grund av det konstiga i dem och sommarnatten. Och jag vill sova på balkongen och dra ut mammas lilla svartvita tv och se fotbollsmatcher som visas mitt i natten för att vm är nån annanstans i världen. Någon kväll tittar vi på Beck-film eftersom de visar alla under några veckor på sommaren och när vi gått och lagt oss på balkongen hör vi plötsligt hur någon smyger omkring nere i åkern och hos grannen och vi förstår dagen efter när polisen är där att det faktiskt var tjuvar som härjade i trädgården. När sommaren blivit som varmast cyklar vi ner till tomsan (badplatsen) om kvällarna när solen precis gått ner och det spelar liksom ingen roll att det blåser och är oroligt det blir bara mer spännande då och så är det perfekt att komma hem igen och vara lite kall eftersom man ändå vill ta på sig långärmat och till och med strumpor efter kvällsdopp. Men det är lika fint när det är alldeles alldeles stilla på havet och när man tar bröstsimtag blir ytspänningen total och vattnet ljummet och man vill liksom bara simma i det varma så länge som möjligt. Så fäller björkarna sina frön och havet blir alldeles prickigt och brandgult och då cyklar vi ner till bryggan med lite fiskelina och metar abborre, men det nappar inte speciellt bra så istället tar vi sommarens sista dopp och allt blir lite vemodigt men ändå är vi alldeles nöjda med sommaren och redan har vi börjat längta till skolstarten.

Igår skulle jag och Erik testa vår briljanta idé som gick ut på att grilla ut genom vårt köksfönster eftersom det finns ett ganska långt tak där utanför. Vi inhandlade en grill, marinerade kött och gjorde både klyftpotatis och tzatsiki - perfekt! Grillidén nådde dock ett brutalt antiklimax ungefär precis när vi skulle lägga på köttet. Jag säger bara som så att hela gatan måste ha trott att det brann i vår lägenhet.. Ok att det ryker om grillar men va fan. Det behöver ju inte se ut som en rökbomb!
Nytt försök imorgon. Basta.

Min första cykel var en liten röd och alldeles ny som jag fick när jag var fyra tror jag. Jag minns verkligen när jag trillade med den. Den var köpt på ekohallen. Det var sommar. Att känna känslan är som när man minns hur det var att åka i cykelbarnstol.
Min första bil var halva den lilla fina röda corollan från kanske -91 eller möjligtvis -89. Farmors gamla. Kopplingen var förtjusande och den lilla bilen axade det bästa axet jag vet. Kassettbanden som spelades jämt i den blev aldrig uttjatade och sommarutflykter neråt Degeberga/Simrishamn och tillbaka över skjutfältet vid Åhus i sommarnatten kommer alltid att vara corollans primetime. Corollan mötte sitt öde mot ett träd utanför Rinkaby en vinter när far halkade av vägen. Tur var det väl att han själv klarade sig helskinnad. Värre med de stackars glasögonen.
Min första pojkvän hette Mark Wallgren, vi var åtta och blygsamt kära. Lustigt att vi nära på dagligen citerar Mark i olika sammanhang när något eller någon skall föras rakt fram.
Mitt första jobb var ett sommarjobb, feriearbete, på parkförvaltningen i Bromölla. Jag gick i åttan eller nian och lärde mig hur ångestfyllt livet kunde vara. Jag har aldrig haft sådan djup ångest för någonting som jag hade för detta jobbet. Visst det gav mig muskler, men en blygsam liten rackare som jag var då - det var klump i halsen varje kväll. Att jag försov mig en av de första dagarna gjorde ju inte saken bättre direkt.
Mitt första egna bankkonto vetehondan. Sådana världsliga saker är det väl ingen som intresserar sig för?
Min första cd var Niklas Strömstedts (what? hur stavas det?) Halvvägs till framtiden. Den heter kanske någonting annat men jag fick den av familjen Karlsson Persson (moster) och jag tyckte det var hur häftigt som helst. En EGEN cd-skiva! Jag fyllde kanske tio.
Min första egna lägenhet var Brock-kollektivet på Södra förstadsgatan 102 21420 Malmö tel 040960986. Egna och egna. Men om man säger utan familjen. Någon egen har jag aldrig haft. Fyra ljuva år av lånade kjolar, ms röj och kaffesörplande.
Min första utlandsresa gick helt klart till Danmark. När det var minns jag ej, vad vi gjorde minns jag ej. Kan det månne ha varit när jag yttrade orden "Jävla Bisman!"? (Jag ville nämligen vara cool som pappa och säga jävla och påpeka att det fanns en likadan buss som vår på parkeringen till Legoland. Jag var fyra. Alla skrattade. Jag grät.)
Mitt första husdjur som jag hade glädje av var katten Signe, hittekatt i tonåren som vår familj förbarmade sig över. När vi hade haft Signe hos oss i ett år gav vi henne presenter och gratulerade henne på födelsedagen. En vecka senare blev hon överkörd utanför huset.
Mitt första inlägg på bloggen var nån gång i kanske oktober förra året. Spela roll?!
Mitt första namn är Hanne. Alltså inte första namn som i "namnet vi kallar mig" utan rent fysiskt det första namnet. Hanne Erika Svahn.
Min första sjukhusvistelse efter födseln var väl i sexan när jag fick ligga på MAS och bli testad på för att ta reda på varför jag var så liten. Hade jag diabetes undrade de? Var jag en lilleputt? En sjukdom hittade de under dessa dagarna på barnavdelningen i Malmö. Urinvägsinfektion.
Min första tanke när jag vaknar på morgonen är ´tjena vad det är varmt jag döööör! - varför ligger Erik över hela sängen och jag på en liten liten hörna flyyyttapådiiiig det är vaaaaarmt! - mååste jag gå upp nu nä jag kan sova liiite till en snooozing till - mumselimums vad härligt det är att få krama en mjuk kropp såhär på morgonen och sova lite på hans arm - nej nu mååååste jag upp - men jag kan ju faktiskt snoooza två minuter till, om jag sen cyklar jättejättesnabbt till jobbet aaaahhhh´. VARJE DAG.

Imorgon gäller det och smäller det. Bära eller brista. Nu är det dags för sanningens minuuuut!

Idag steg jag upp och kände mig förkyld. Jag vet inte vad som håller på att hända med min kropp men för att ha varit en person som får feber högst en gång vart tredje år börjar den krackelera mer och mer. Ända sedan jag badade i början av maj har det gått fram och tillbaka - trött och frusen ibland, ont i halsen och yr ibland. Till saken hör också mitt nykomna magont som bara träder fram när jag druckit öl. Som igår kväll, drack tre öl under en faktiskt ganska lång tid, kom hem och gick och la mig. Kanske vid tre fyra i natt vaknade jag igen av att det kändes som om att någon skar inne i min mage med små knivar. Extrem smärta. (någon? ja, nååågot var det)

Nu haglar det ute. Tur, då får jag läsa böcker hela dagen.

Iallafall steg jag upp och trotsade dagens halsont och lomhördhet genom att baka scones! You did´nt  see that comin huh? Som sig bör när jag bakar blev det visserligen mer små platta hårda skorpor än goda saftiga scones, men intentionen! Intentionen!

Jag läser Karins blogg om hennes och Pärs koloniträdgård och börjar längta extremt mycket efter ett hus och en trädgård eller åtminstonne bara en liten balkong eller kanske inget av det eftersom jag är en av de lataste jag vet och inte hade pallat rensa och pyssla i en trädgård utan helst bara vill ha den vildvuxen och full av bär. Och så läser jag Magnus Uppviks bok "Anna, min älskade" om hans tjej somn får cancer och blir aldeles sentimental och tänker på när Kari var sjuk och hur det hade varit om jag själv hade blivit sjuk och så undrar jag om jag har en pincett någonstans eftersom det sitter fast ett metallspån i min hand och så funderar jag lite på om jag kanske skulle ta och bygga lite på min pall men eftersom Erik åkte till Brantevik för en timme sen vågar jag inte prova den nya elhyveln eftersom den verkar farlig och så tror jag att jag kommer hyvla av mig mina fingrar och armar som om jag vore den lilla gubben på vår dator som blir arg på sin dator, Bea du vet vilken.

Så det får nog bli till att slänga sconesen och gå ut och handla om det nu går då det är röd dag.

- elektroniska resurser
- .... vad var de andra två?!?

Det dröjde en vecka, sen var jag så illa tvungen att börja jobba till fyra igen. Men det varar förhoppningsvis bara en vecka eftersom det bara handlar om att jag ska utbilda två nya på Aygo. Jag får ju sova en timme längre om dagarna - kan jag ju trösta trösta mig med ;).

Det dröjde två dagar, sen pajade min cykel för andra gången. Punka from hell.

Det dröjde fem minuter, sen visste jag inte mer vad jag skulle rapportera. Ajö

Tog två blåsippebad i helgen med följden att ligga med feber igår och idag. Men det var det nog värt. Bada är ju trots allt det goda i livet. Jag har visserligen missat två dagar av vrålig sol meen jag har samtidigt fått tillfälle att läsa ut sista Harry P som legat och möglat i min läslista i över ett år eller så. Nu är jag fri att läsa vad jag vill! Jag är så överväldigad att det antagligen kommer att dröja ett halvår innan jag har lyckats bestämma mig för vad jag vill läsa. Ge mig tips och idéer tack!

Jag är fortfarande djupt upprörd över att jag missade den största sifferhändelsen i livet. 010203 040506. Fan vad ledsamt. Var det någon som uppmärksammade det gyllene talet? Inte ens du Kaj? Shiit.

Men när det är 23 grader och sol ute och jag sitter i linne med fönstret öppet och dricker kaffe och lyssnar på Fiona Apples - Across the Universe och trädet på gården blommar som aldrig förr, a då göör det inte så mycket för då får man samma känsla i kroppen som på sommaravslutningen i femman (inte sexan - då var man lite orolig för hur det skulle bli att börja högstadiet - femmans avslutning var så trygg som den kunde bli) och man sjöng med kören den där sommarsången om maskrosor som blommar och bryggor som luktar tjära. Säweat. Speciellt bra känns det när jag redan är ganska brun efter Kretaresan. Man känner sig så skön i brunt skinn. Som att allt är möjligt och att man kan stanna uppe hur länge som helst om nätterna och laga franska storkok eller kanske baka bröd och ändå är man aldrig trött nästa dag när man cyklar till jobbet klockan halv sju. Vi vet ju alla att det sista inte alls stämmer, men det är Känslan folk, Känslan.

Erik ska antagligen bo i Brantevik i sommar och renovera hans Mütters hus. Eller rättare sagt i Augusti. Kul. Samtidigt ska Bea till Asseland. Kul. Och Kari - semester eller jobb? Och jag har semester. Kul. Martina, du ska inte jobba va? Långa ensamma dagar vid stranden annars...
Men kanske ska jag få följa med och lära mig renovera fönster hos mamma Clary och jobba där samtidigt. Lite konstig känsla ändå väl? Hela glada familjen tillsammans.. Är det bara jag som tycker det är en konstig sak att göra? A vi får la se. Just nu vill jag bara jobba igen så jag har legitimerat min friskhet och får leka utomhus igen. Tyvärr hinner det fina vädret antagligen försvinna lagom till helgen. Men det är ju bara maj ännu.

Jag undrar vad jag ska göra till hösten om jag inte kommer in på någon av utbildningarna jag sökt. Skaffa barn? (haha det var bara för att provocera er B o M) Min lön kommer antagligen höjas såpass att jag jobbar kvar på jobbet av fri vilja. Ska jag ha det så jämt? Ska jag skita i allt och bli elektriker? Erik kommer som det ser ut nu köpa loss lägenheten i juli. Skulle kunna jobba med den? Synd att jag inte är snickare bara.. Jag hatar sånahär mellanperioder i livet när man bara sitter och väntar på att saker ska hända av sig själv.

Liksom att det går "bli-i-hop"-trender går det även "göra-slut"/"flytta-isär"-trender. Den senare verkar gå just nu. Ajaj. Inte hos mig och förhoppningsvis inte hos er andra heller. Bara menar att viruset sprider sig så be aware!!

Igår stack jag från jobbet vid tio, kom hem vid halv elva och somnade vid elva. Sov till fyra. Mitt på ljusa dan! Och jag har sån GRYMME träningsvärk sen gympan i måndags. Har aldrig varit så illa som nu. Allt värker. Känner mig totalt mörbultad faktiskt, som att jag brutit revbenen och sträckt båda benen. Ska sluta ha uppehåll med träningen from nu. Basta.

Jag fjällar på min arm på ett litet ovanligt vis. Det är inte sådär fjäll-fjälligt som att man kan dra av en tunn tunn bit av armen och rulla ihop, nä jag ser snarare ut som flygplansfönster ser ut när man kommit upp ovan molnen. Alltså kristaliserad. Mycket märkligt och lite dumt eftersom jag ser kritvit ut mer än solbrun som det ska vara.
KB i söndags var nästan som en good old KBkväll ska vara. Alla gamla godingar, mindes precis att jag och Mats bestämde datumet till årets nakenbad i sommarkväll. Minns bara inte när det var.. Men annars alltså sådär som förr, jag blev ölafull och lite dans dans dans och lite stå vid bordet och lite gå varv till vinylen. Enda skillnaden var nog (bortsett från Marikas frånvaro) att jag hade ett hem med en man att gå hem till istället för att lägga kvällen på att spana och spana på prospekt. Haha. Sorgligt nog fick jag en liten känsla av hur det är att vara Martina just när vi skulle gå hem. Jag fick en magattack de lux! Det var hemskt! Tillslut ville Erik bära mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej, hur tusan skulle det se ut? Igår var jag helt kaputt iallafall, magen var kass och jag var bakis. Bea fick till slut ut mig på en bulle (ingen kaffe bara en bulle och ett glas vatten. Knasigt!) och en liten promenad, bland annat till Folkets Park där vi köpte två lotter var och ville vinna choklad. Ingen choklad vanns.
Ikväll blir det ingen bio enligt bestämmelserna eftersom filmen endast gick halv fem idag pga Cinemateket. Ornar!

Måste bara också kommentera filmen vi såg igår; Leon. Sicken rulle!! Tänk så många bra filmer som ligger till sig och bara väntar på att man ska upptäcka dem. Speciellt filmer från början av 90-talet. Skön känsla, fint filmad, bra story, Leon. MMmmmm. Hot huvudrollsinnehavare med, MmMmmm. Jag var alldeles betagen igår när den var slut. Dessutom var Natalie Portman jäkligt bra. Se den!

Chip o Hej

Plötsligt upptäckte jag att jag blivit en annan. Jag funderar på att söka till fotolinjen på Östra Grevie - bara det är ett helt nytt sätt att tänka för mig. Jag vet faktiskt inte vad som har hänt, kanske är den enda sanningen att jag har blivit äldre och börjar se min egen potential jämfört med andra, börjar inse att jag faktiskt inte står på den allra lägsta pinnen på stegen. Nu kommer det att handla om människor och Bea och Martina blir upprörda, men då jag ligger sjuk i feber har kvällen spenderats framför tv-n. Jag började se Sydnytt. Jävligt bra start, krymper inte männsikoföraktet direkt. Det fanns väl visserligen EN kvinna där som man hade valt som surrogatmamma om kriget kom, men då hon led av wipflash (hur stavas?) går hon bort. Det bästa i sydnytt var när de hade ett reportage om skåneleden, "Om människor inte vill ut i naturen får väl naturen komma till människorna" Var det någon som hade tänkt och drog in lite skog i Burlöv Center. Oh my. För att inte tala om tanten som skulle unna sig påskgodis trots att det var så dyrt jämfört med frukt. Jag menar! De har ändrat prissättningen till kilopris istället för hektopris, de har inte HÖJT priserna!
Sen var det rapport där det rapporterades om Hermodsdalsskolan som ska läggas ner - så väljer de att låta en sjundeklassare kommentera som om det vore Bullen -87 och hon säger något i stil med "Det är taskit att vi får byta skola" Mmm Ja jo.
Nyhetspaustimmens vinnare blev ett homestylingsprogram. Vinnare eller förlorare förresten, jag och Erik fällde mest elaka kommentarer om dem. Men va fan, om du ska bryta upp ett köksgolv så ta åtminstonne på arbetskläder! Men neej, då kan ni ju inte se min läckra body! Och om du ska måla ett rum sätt för fan upp håret! Men neej, jag har ju precis stylat mig inför programmet och plattat håret och lagt i gel!
Aktuellts första och största nyhet: Enligt en undersökning gjord på ... håll i er nu... LUNARSTORM (va fan  igen liksom.) är dagens ungdomar stressade i skolan. Vojne vojne. Ok, statlig kanal - socialdemokratisk propaganda om nyliberalismens stressande valmöjligheter, någonstans kan jag förstå. Men använd förihelvete inte Lunarstorm som pålitligt forskningorgan!

Nu har jag upptäckt att jag faktiskt börjar se potential i mig själv. Det skulle faktiskt vara kul att utbilda sig till någonting, och det skulle faktiskt vara kul om Erik köpte denna lägenheten och vi renoverade den. Faktiskt. Nu återstår det mest att se huruvida jag jobbar på Skandia Transport i höst eller ej. Jag är, ännu, inte ute i sista sekund med ansökningarna! Check!

Febern är konstant och Erik är besviken för att jag inte följer med i morgon. Kan inte hjälpa..

Glad i hågen gingo jag till musikaffären vid konserthuset för att köpa nya strängar till min fiol. Glad i hågen gingo jag hem för att installera strängarna på min fiol. Glada i hågen så som kalvarna första våren (eller möjligtvis Karin, red.anm) fick strängarna myror i benen - sträckte sig för allt vad de var värda, på min fiol. Men liksom barnen i blåsippesången, vilka modern varnat för vårens ombytlighet, drabbades de av hybris och en efter en sade de plong och gick av på mitten. Jag tänker inte berätta hur dyra de var, men en enda sak är säker - jag borde förbjudas att köpa saker och prylar. Detta börjar bli patetiskt. Funderar på att kanske köpa (eller kanske tillverka) en anteckningsbok där mina tabbar blir till lustiga anekdoter - festligt att ha i framtiden.
Snart bara en vecka kvar till Kreta, man tackar. Övningen i motorcykelåkning var ju fantastiskt lyckad och mitt sinne är både förväntansfullt och positivt. Allt ska nog bli bra. Allting ordnar sig. Bara jag håller mig borta från mammon. Over and out.

vojne vojne. Mindes precis hur sliten stackars Erik var efter förra årets enduro-sm. Och om två veckor är det dags igen. Men är han inte lite lik allas vår döskalle utanför apoteket ändå?

Jag insåg för en stund sedan hur det antagligen INTE kommer att låta i detta hem när vi båda pluggar eller får barn eller dylikt. Efter två avsnitt av Desperata husfruar tyckte jag att "igen! igen!" varefter Erik replikerar "ja ok, men bara ett avsnitt till för sen MÅSTE jag spela tv-spel." Lovely.
Efter gårdagens öl känner jag dock rycket i tarmen, såån vårkänsla alltså - vill sitta där jämt! I kylan och blåsten..
Har lagat världens största pastasallad idag med avokado, räjjer, ostingar, ruckollan, cha..cha..cha..cashew, och framförallt ViTlöken. Huva det stinker i min gom. Men det gör inget. Mina vänner på jobbet har varit sjuka i omgångar den värsta tre veckor i streck. Icke denne! Kry som en ...krymling? nä, Kry som en ....krycka? nä, kry som en ....varför är det alltid fiskar? Pigg som en Mört, hal som en Ål och frisk som en abborre. Eller? Så visst, fine kry som en ....krill?

Ja där var jag minsann blåst på fem laxar. Och blåst har det gjort sedan dess, både fram och tillbaka. Största blåsningen stod väl våren för egentligen, eller kanske jag som lovade vår efter min och Beas slutliga skrillåkning hos Ribban. Nog för att uteserveringarna sattes upp och några snökorn smälte, men inte fan blev det varmare! Snarare kallare. Vad Fan gör vi nu?! - tänkte jag, som om att jag vore Willy Söderdahl, och AHA! Fann genast på råd. I lördags tog jag och Bea nämligen en longwalk till kullarna i Krogsbäck där vi ville hitta våren (tog en longcut till Coop´s trädgårdsavdelning för att värma oss och sprang på vad jag tror kan klassas in som fulast och onödigast pryl någonsin! Vad sägs om en sax med ett 130 cm långt skaft - så man slipper böja sig när man ska klippa gräset runt prydnadsstenen vi alla har i vår trädgård)(kommentar överflödig). Vad vi hittade längs vägen istället för våren var dock en pulka! Ni fattar, visst var det så! "Han ska ju köpa den runda båten!!"  Ja precis! Med vintern i ögonen och spilld snö överallt - alltså med pulkan i hand och Bea däri drog och stretade jag oss fram till de gigantiska backarna i Krogsbäck och my godd! Sådan fin pulkaåkning har jag inte upplevt sedan grisabacken på Ryssberget! Eller kanske vattentornet var bättre?.. Nå, ett avslutande åk placerade oss i bakåtlutande position (meningen var att han skulle curla över på andra sidan liksom) då pulkan med oss båda i tagit i med alla sina kvarvarande krafter och åkt med räserfart ner för backen ner för backen och så upp för nästa backe - i vilken snön smält bort helt. Och där satt vi och kände att gud kunde inte gjort saken klarare - ni fattar metaforen! Det är nu det börjar! Alla vinteraktiviteter är gjorda! Jag bugar och bockar, min del är kompletad!

Blåsning nummer två har åter igen med internet att göra och handlar om hur jag och Erik lyckades boka en resa till Kreta i april - dagen innan resans pris sänktes med två tusen svenska kronor... Kommentar överflödig även där. Jag väljer dock att vänta med den långa utläggningen tills vi varit där och kört omkull med motorcykel, blivit utan hotellrum, tappat bort varandra eller möjligtvis lyckats få till värsta grälet redan på flyget dit och tillbringat en vecka på Kreta med känslan av att Lars Norén hela tiden satt bredvid och regisserade.

Nä här ska vi inte måla fan på väggen! Tjoho! 

det är hemskt när man sover alldeles för länge och vaknar med ett huvud tjockt som gröt. Klockan är drygt halv tre och jag har precis ätit frukost! Vi skulle tvätta idag (vilket gett upphov till diverse omstruktureringar under helgen), klockan två närmare bestämt, men väl nere i tvättstugan insåg vi att det var igår vår tvättid var. Satan i gatan.
Saker som har hänt denna veckan är annars att jag blivit blåst på fem laxar av ett oseriöst nätföretag. Lagom kul. Jag försöker ignorera detta faktum så gott jag kan.Försöker se framåt istället.
Igår var det skrilloåk på dagordningen - jag och bea gav oss av vid ett, hittade en plätt vid ribban ca halv två. Klockan två var vi nöjda. Det handlar mest om att uppnå känslan av att ha tagit tillvara på vintern. Det kan inte bli vår innan man gjort det, så jag ber nu alla om ursäkt för att jag låtit våren vänta så länge. Den kommer denna veckan - onsdag närmare bestämt. Lovar.

Har även köpt nytt garn och ska sticka ordentliga sockar, den andra var en test säger vi (mest på grund av dess oerhörda fulhet) och ser fram emot ett par ytterst vackra gråröda (nej inte tomtefärgade) tjockingsocks. Kan tyvärr aldrig visa dem här för jag har ju ingen digitalkamera OCH JAG TÄNKER aallddrriigg SKAFFA NÅGON!!

Ikväll: Födelsedagsmiddag för vår egen lilla guling!

Har precis förlorat en mycket viktig auktion på tradera och jag är VÄLDIGT upprörd. Arg och besviken. Såhär var det: Jag hittade en sådan digital systemkamera, canon d350, som jag bestämt mig för att Inte köpa ny då den är i dyraste laget (ca 8000), på tradera för utropspriset 6200. Great tänker jag som om jag vore Marika och väntar in budgivningen. Loggar in när det är tre timmar kvar och lägger ett bud på 6700 (andra hade alltså redan budat upp den till 6600) och en halvtimme senare lägger samma person som innan ett bud på 6800. Allt är frid och fröjd, jag går och lagar mat och läser tidningen fram till att bara tio minuter återstår. 6800-budet ligger kvar och när fem minuter återstår lägger jag ett bud på 6900. Eller? näääeehh... Va? Vafals!? Vad har hänt? Jo, jag har alltså blivit SPÄRRAD av säljaren att bjuda mer! Varför? Varför vill han/hon inte ha så mycket pengar som möjligt för kamerajävlen? Grr. Makes me wana kill.

Har iallafall lyckats med konststycket (efter hårda påtryckningar från Erik) att förhandla fram ett bra pris! Jag letade efter ett vidvinkelobjektiv till min pentax, hittade på blocket en som ville bli av med ett vidvinkel, ett vanligt objektiv - dock lite ljuskänsligare än det jag har nu, samt en stor och bra (hoppas jag) blixt till det ynka priset av sammanlagt 350 kr, plus frakt såklart...! Var för sig kostade de mellan hundra och hundrafemtio och jag mailade honom igår om vidvinkelobjektivet. Idag ringde jag och erbjöd mig att ta alltihopa för 350 pix- om jag slapp frakten. Han lät paff men tackade ja direkt. Affär affär, win winn winnn! Göttigt! Här ska fotas vidvinkel!
Håller för övrigt, för att stanna vid fotografering, på med ett litet experiment innehållandes glansig röd film.. Får se vad det blir av med den saken - waiting around for the sun to come.. Ett annat projekt har med stativ och lampor att göra. Fota är jäkligt kul. Me like.

Och så jobbar jag dag igen! Och det är så kul att gå till jobbet! Vi har ett så bra gäng just nu så man blir riktigt inspirerad, jag har dessutom idag fått en ny utbildning som bland annat går ut på att man- för sig själv inne i bilen- med hög och klar stämma ska säga "HELP!" Meget skoj! Veckan började alltså bra men det tog bara tre dagar innan bakslaget kom. Jag försov mig.. Kom de störiga två minutrarna försent som innebär att de drar en hel kvarts pengar på lönen. Merde. Annars stör inte mycket i mitt liv. Kärleken frodas. Utom när jag ska laga mat och allting bara slutar i ångest och klump i magen.. mer om det en annan gång. Det är dags att lägga krutet på Martina som har kalas i helgen! Fram för fest!

Förresten: tänk scenariot katt. Tycker ni det skulle vara ok att döpa den till Tratt? Jag ser inget fel, tycker det är fint och så kan man kalla den Tratt Katt som för- och efternamn eller Tratt-katt som dubbelnamn. Låter som den spinner, prova själv! Iallafall Trrrrratt. Erik vill hellre att den ska heta Jörgen, den där katten vi så ofta drömmer om men skaffar om tidigast tio år.. Ida berättade att hennes kusiners katt heter Göran. Hon trodde länge att den var en påhittad person eftersom hon inte visste att de hade katt. (hon var ca fem år när det hände).

Och jag (ja jag vet, mycket att prata om..) har börjat på teckenspråkskurs! Har en högtflygande plan om att någon gång få smacka fram Pettson i tv - det vore höjden av lycka..

Mina glasögon har så tunna bågar att det inte märks att jag har dem på mig. Iallafall om jag jämför med de förra. Men jag trivs bra i dem, som tur väl är.
Känner mig som i torbjörns ickehejarramsa i basketen: kass kass kass. Förkylningen har vanliga symtom som rinnig näsa, tjock i huvudet och hosta. Men också ovanliga som total förvirring och glömska. Igår när jag tvättade stod jag och väntade på hissen och tänkte: Nu stänger och låser jag dörren till lägenheten. Väl inne i hissen blev jag så osäker att det slutade med att jag var helt bombsäker på att jag hade lämnat dörren på vid gavel och bara åkt ner. Väl uppe igen var den såklart stängd och låst. Men det är sådana grejer.. Känns förvirrande och läskigt.

Nu: OS

Hej, jag håller på att bli en av dem har jag märkt. Hu. Ni vet, de där freaksen som finns överallt. Någon går med kortbyxor fram till första snön, någon ska tvunget äta exakt samma sak var dag - och nog fan är det grönsaker och frukt som står på menyn. Människor som man tänker "ååååhh din satans friskusjävel spänn aav!" om. Och jag håller på, eller nej, jag har BLIVIT en av dem. Det handlar om att cykla till jobbet. Det har blivit en sån grej - bara för att jag cyklade hela förra vintern i snö och blask tillsammans med Erik (ja just det Erika, det var tillsammans med Erik, nu är du själv) så mååste jag cykla hela denna vintern med. Jag insåg igår natt när snön piskade i fejjan och jag kom hem dyngsur och med halsont att det ju faktiskt är rätt puckat av mig att cykla denna årstiden. Men ber jag någon om skjuts för det? Näädå jag ska nog visa dem! (Vilka dem? Erika, det är Ingen som bryr sig utom du själv!) Dessutom är det snart vår igen...

Nog om detta.

Mina glasögon har kommit men jag är alldeles för skraj för att de ska vara fula så jag vågar inte hämta dem. Sen hör det till saken att de glömde testa en sak i ögontestet och det tar en halvtimme ungefär och woupsi nu blev klockan för mycket idag igen.. attans.. Måste ju till jobbet sen.. Gör det imorgon.

Borde väl städa lite Iguess.. Det var mycket bättre i den andra lägenheten där Marika fick städryck varje dag och man kom hem till ett rent hem jämt. Nu måste jag hjälpa till. Dont like. Någon som vill bli hushållerska?

fan vad lätt det är att byta attityd och syn på saker och ting. Det är egentligen inte alls konstigt att det aldrig sker någon förändrig i livet och i världen, tex från fattigdom till rikedom eller från förtryck till makt. De går hand i hand javisst och den ena finns för att definiera sig mot den andra. Men tillstånden är och förblir statiska. Det är inte alls konstigt. Hur många historier har man inte hört om fattiglappen som vann på lotto och uttalade sig i tidningarna om att han eller hon minsann skulle leva sitt vanliga liv utan förändringar - men som nog fan satt där efter några månader med en stor båt på uppfarten och var bitter över avundsjukan som hade krupit fram i grannskapet. Nog fan satt personen och tyckte sig själv vara lite finare än fattiglappen bredvid och vips hade personen blivit precis den han eller hon bestämt sig för att inte bli. Det är så jävla lätt. Ta ett jobb som exempel. Förtryck finns och kommer antagligen alltid att finnas på vinstdrivande företag. Jag ser det på mitt eget jobb hela tiden. Personer som hade högre ambitioner än att ha ett skitjobb med skitchefer som hela tiden hackar på dem och vaktar dem likt övervakare i fängelse. Chefshatet breder ut sig. Och så, en dag blir en av personerna tillfrågade om att börja som tjänsteman, hamnar hos cheferna -  var personen i fråga genast anammar ett nytt sätt att se på företaget. Och vips har han eller hon blivit den han eller hon föraktat sen han eller hon började. Sådant får mig att tro att det är så precis överallt. På gott och på ont. Det är inte bara kasst nämligen. Ett exempel där det är skitbra är på biblioteket där man kan låna en fördom. En person som kanske är uteliggare eller har aids eller är transa eller skin. Och vips, när man talat med personen en stund har man, om man har tur, fått en ny vinkel på världen. Det är bra. Det är bara det att jag inte tror att de goda vinklarna överväger de onda. Och det har för det mesta med pengar eller med makt att göra.

Nu är det uppladdning till på lördag som gäller. Jag bara önskar att någon kunde hjälpa mig med stickningen! Min äldste son har skrivit dikter och blivit snurrig - kan ingen hjälpa mig!!

Jag bor i ett ganska motsägelsefullt hus. Det är som en fyrkant, med fyra gårdar i sig. I ena hörnan ligger ett dagis med tillhörande lekplats och utegård. I andra hörnan ligger pub 25, även känd för att vara Hells Angels stammispub. Har inte speciellt bra rykte därav. I tredje hörnan bor en man på första våningen som alltid sitter i sitt fönster och snusar och spottar snusspott ut på gatan. Nu efter några år av spottande kan man när man går förbi se två stora svarta fläckar på trottoaren (det ordet har jag nog ALDRIG skrivit innan i mitt liv) som aldrig går bort. I vår hörna bor vi. Igår när vi kom hem efter träningen mötte vi en känd Malmörappare i dörren, lastade bråte och höll på med fuffens. Det gör han jämt. Han är lite fuffens. Men det är ett motsägelsefullt hus jag bor i.

Håller på att sätta upp hyllor och flytta om lite här hemma. Kom förbi och se nån dag vetja. Men nu snöar det ute, klockan är ett jag jag har inte ätit frukost. Fastnade framför datorn, vid aftonbladets tv där man kan se massa musikvideos. Nu är jag uppdaterad på de senaste låtarna. Härligt.

Och innan när jag gick in på Helgon hade de bara sådär ändrat min ålder till 24. Det kändes så barskt.

nej.. jag har ingen treåring med självfriserat hår att kåsera över.. Ingen hord med ungar som vill ha kalas heller. Men det gör ingenting, jag älskar Lotten ändå! Hon är min förebild i livet, mitt smör i potatismoset, min - Martina förresten, är jag fortfarande din bensindunk vid motorstoppet på autobahn? - ja, Lotten är en fin kvinna helt enkelt. Bara lite för mycket högst ibland.

Jag frågade idag om jag kan få börja jobba dagspasset istället. Som svar fick jag en djup suck  - inte kunde väl jag veta att tre pers hade frågat innan mig..? Fick alltså inget ordentligt svar alls och antar att jag får vänta till nästa vecka och undertiden hoppas lite.

Kom på också att jag önskar mig clap your hands say yeah´s skiva. Samt den nya med Isobell Campbell den där hon sjunger med en man.


Hm, ville mest bara skriva lite utan att jag hade någonting vettigt att tillföra debatten alls. Borde väl skriva lite om Danmark eller kanske nåt om phutja Bush eller kanske rent av SSU. Men vafan. Det kan nån bättre vetande göra. Det räcker gött med lite stickningar och lite skivor och lite, nä förlåt, mycket LOTTEN! Är fortfarande väldigt lycklig över upptäckten. Tack Olle i Klarapops gästbok!

♥♥♥♥ (ska nu provida min kära man med en massa pengar eftersom han redan använt upp sina egna på tex högtalare..  och måste därför först uppbringa a lot of love i mitt hjärta. Fniss. det är inte så farligt som det låter. Ville mest legitimera fyra hjärtan i min annars så bad to the bone blogg.)

Det kan inte vara sant?! Jo det ÄR sant!! Dethär är den bästa dagen i mitt snart 24 åriga liv! Ska ge er en ledtråd:


www.lotten.se


WOHOO! Mitt liv äro fulländat!

mina skivor har kommit! Tyvär har jag sjunkit djupt ned i den svåra vinterdvalan (varför föddes jag inte som igelkott?)(varför är jag en tönt och skriver töntiga saker?) och lyckades höra hur det dunsade i brevinkastet vid halv elva men lyckades inte stiga upp och kolla vad det var förrän vid tolv. Tolv!! Panik i stegen och skivorna var i hamn vid halv ett - lyssning skedde panikartat i ca 40 min innan det var dags att cykla till jobbet. Som för övrigt är riktigt bull just nu. Nazimetoder och fängelselikt. Aja. Skivorna, mycket bra, lite konstigt (lustig antifolkskiva med konstiga människor) samt lite vackert (en stor LP med BD som är rödrosa i färgen)(Såå tjuusig). Två skivor kom inte med dock, såklart de två jag var mest sugen på.. Ska beställa igen och hoppas på det bästa.

Och så hade jag en extremt billig räkningsmånad trots att den var tippad att bli extremt dyr. Helomvändningen handlade mycket om att Erik var skyldig mig typ 3 laxar plus att csn-räkningen skulle betalas nästa månad vilket jag helt hade missat.

Mitt största problem just nu är stickningen. Och sömnen. Vi tar stickningen först. Jag stickar som bekant en strumpa. Just nu är det vrålfin och verkar väldigt skön. Har stickat vad-delen eller skaftet eller vad man säger, samt hälen. Och jag följer Monicas recept. Men Monica, hur går man vidare?! Jag KAN inte tyda receptet. Det GÅÅR inte. Är någon bra på att sticka kan den få höra av sig till mig innan min vackra strumpa slutar som fingertutt. Det vore förfärligt. Nu till sömnen. Jag tror (nej Erika, du är en slöfock!) att det kanske handlar om att vi bytte till våra nyaste lakan i söndags. De är så extreemt sköna att sova i (Ja, för att du är ett slöo!) så att varje dag när jag vaknar vid halv tio och kan vara ganska pigg, kan till och med gå upp och ta tidningen och gå på toa, och så kastar jag ett öga eller får en glimt av sängen och lakanen så bara mååste jag lägga mig under täcket och mysa och ja, somna. Slött som få. Jag älskar att sova. Utom att vara under vatten är sovande mitt absoluta favorittillstånd i livet. Jag önskar att man kunde jobba och leva och vara social samtidigt som man sov. Helst kunde man sova under vattenytan. Det hade varit perfekt.

Skivor jag vill ha och önskar mig:

Darren Hayman "cortinaland" (som jag länge trodde hette containerland haha)
Jenny Lewis with the Watson Twins "Rabbit fur coat"
Catpower den nya

ja, än så länge dessa.