erikapik

Erik bara sover och sover. Börjar så smått inse att vi nog aldrig kommer att få ett sånt där städat och fridfullt hem, det går likom inte. Vi är båda byggda för skräp och sakhem där olika projekt ligger i högar och väntar på bättre tider, samtidigt som dammet växer under och mellan. Det är väl bara så det är antar jag.

Men det är så ljust ute, solen lyser på ett ställe i lägenheten, tyvärr i verkstaden där man kanske inte hänger en torsdagsmorgon.. men ändå! Den lyser desto mer ute, jag blir alldeles upprymd av vårkänslor när jag tittar ut -på snödrivor visserligen men jag bara Vet att idag kommer det vara lättare att cykla till jobbet för nu har cykelbanorna blivit snöfria.

Fan vad Bear Quartet är bra.

Och jag kunde koppla om stereon själv!

Nu: frukost.

Hade tänkt skriva ett långt hatbloggsinlägg om fucking Idol och fucking skivbolag som ger ett gäng loosers skivkontrakt trots att de alla gör musik som jag inte kan förstå hur nåågon i denna värld kan lyssna på och samtidigt få en känsla av nytta och nöje. Åh och Ahrgh!! Jag får raseriutbrott oftare och oftare på jobbet nowadays och det är fan ta mig Idol-Sebastians fel. Eller Jävla Agnesjävel. Eller värst är väl egentligen fuckot James Blurk och han är inte ens idol. Fan ta dålig och tom musik som skapar dåliga och tomma hjärnor. Eller nej, inte tomma, - hjärnor som tänker att shit va guttigt det skulle vara att köpa ett hageljevär och gå till närmsta radiostation och mangla sönder deras låtförråd ner till små små partiklar som kan be floating around in space. Forever. Jag blir så AAAARRRRRGGGG.

Hade tänkt ja, men så kände jag ändå att det där kanske är lite so -97 att göra. Uhuhu se på miig., jag är lite bättre än er andra i min högstadieklass för jag har fattat det där med musik, och det har verkligen inte ni så screw you.

Men ändå, när "folk", ja "folk" - min människoföraktspinne i sims har just nu blivit röd och varningsblinkar - när "folk " aktivt byter bort till exempel musikjournalen i p3 mot Radio City, eller Mix megapol, eller Eeeenerjjjjjiii

Då vill jag MÖRDA!!!!!

phew, tror jag behöver lite ombyte. Nån som vill ge mig en resa till Arizona pliiis?

Imorgon ska jag gå redan halv åtta. Och jag fucking förtjänar det!!

Köpte ett gäng stickor och ett garnnystan i grälla (förskräckliga) färger och tänkte att jag skulle börja sticka. Hade glömt allting, när jag skulle lägga upp maskor blev det aldrig några utan bara tråd och tråd och tråd. Erik fick googla det till mig. Även han blev intresserad och vi båda satt och försökte klura ut hur man egentligen skulle göra. Hittade en ytterst pedagogisk sida som visade hur man både gjorde en ögla och hur man gick från ögla till maskor. Började lägga upp maskor men visste inte hur många jag skulle göra för att det skulle räcka till en tjock socka. Erik fick googla det till mig. Hittade en ytterst töntig men ack så seriös blogg som heter "Monicas stick- och teblogg", spana in den nån gång.. Hon hade stickat så fina sockor som var rundade i tån (hon hade själv kommit på receptet), och en kommentar hade hon fått  från nån annan kvinna som höll med om att "ja ingen i min familj har iallafall spetsiga tår!". Nå, började alltså sticka - en rät, en avig precis som det stod. FanTAstiskt hur man kan hitta allt på nätet nowadays - isent it! Känner mig som Charlott (?) i Sex & the City. Delux.

Men allt som gick så bra och så tänkte jag inte på att det ju nu faktiskt var JAG som skulle sticka och javisst, nog fan glömde jag titt som tätt om jag för en sekund sen gjorde en rät eller en avig maska. Det är ju helt sjukt att glömma vad man gjorde för en sekund sen, men strumpan so far kan verkligen intyga att sådär skulle det nog verkligen inte sett ut om jag hade gjort alla maskor rätt.
Nu vet jag inte om jag ska repa upp och börja om (strumpan so far är ju bara kanske tre centimeter) eller om jag ska skita i att få det snyggt och bara göra en strumpejävel eftersom det ändå kommer att hända samma sak igen om jag börjar om. Det finns ju värre saker i livet än en kasst tillverkad tjockesock. (känner mig lite som vargen när han skulle sy mjukisdjur till Bamseungarna)

Förresten fick jag idag ett paket på posten innehållandes tre par stumpbyxor i prima kvalité av stumpklubben. Jomantackarja! Tjocka sockor, phff!

Det börjar bli dags för det stora vintergnället. Det börjar nu: Två dagar i rad har jag haft en öm känsla i kroppen - nej inte kärleksöm utan ha ont- öm. Det började med ett det killade och stacks i typ skinkorna och det kändes som träningsvärk i låren. Jag tänkte att det kanske hade med min jobbställning att göra när jag ska dra en kabel från växelspaken upp bakom radion och måste stå på knä i en något suspekt ställning, men det var nog inte det för det ömma ökade. När jag gick och la mig igår hade jag svårt att somna då det helt plötsligt kunde komma en starkt kill eller ett starkt stick lite närsom. (Nej alla mina snuskiga vänner - killet och sticket kom inte från ett så kallat köttsvärd) Så sov jag typ oroligt hela natten och vaknade med starka smärtor på lårens baksidor. Fattar inte vad det är. Hela dagen har det känts som när man har stark feber och måste tvinga sig att sitta på toaringen för att man annars hade kissat på sig. Alltså, jag har inte känt mig kissnödig men det har varit en extremt obehaglig skavande känsla i låren. Så att man blir kallsvettig varje gång man känner att det börjar bli dags att sätta sig. Som att man både har stark feber OCH somnat i solen en sommardag och bränt sig som tusan. Eller som att bli bränd av en brännmanet. Det blev ju inte direkt bättre av mina extremt tunga och av rejält tyg tillverkade arbetsbyxor. Jag kan tänka mig att mina arbetskamrater har undrat om jag har bajsat i byxorna under kvällens gång, så som jag har försökt krumbukta mig fram i hopp om att inte behöva vidröra byxbenen. Så har jag börjat fundera över om det kanske är kylan. Jag menar, jag cyklar sammanlagt en timme om dagen i minusgrader med vanliga byxor. Det är askallt och när man kommer fram är benen jämt som en såndär isglass med två pinnar som smakar cola. Utom att de smakar cola då. Eller är gjorda av trä. Äh ni fattar vad jag menar.

Annat gnäll är att jag tydligen inte har någon hobby eller fritidsintresse överhuvudtaget, iallafall enligt vissa somliga som bor i min lägenhet. När Erik berättade att han och Olof planerar fixa sina motorcyklar och köra en massa på revingehed och förhoppningsvis börja tävla lite var jag kanske inte riktigt så entusiastiskt som han hade hoppats på eftersom jag tyckte att sure, kul för er liksom - jag känner väl mig inte speciellt delaktig i den världen. Så tyckte Erik att citat "men skaffa en egen hobby då, eller din hobby kanske är att gå promenader?"

WHAT?!!

Ångesten är total i Erikas kropp. Är det allt hon lyckats åstadkomma på snart 24 år? Gå promenader? Nu är hobby det enda jag tänker på, vad fan ska jag göra? Bygga modellflygplan? Förlåt mig för att jag inte har ett lika uppenbart intresse som Erik, att meka med motorer och köra omkring i grushögar och skvätta sand!

Men inget ont som inte för något gott med sig, för tamtadam jag har kommit på ett uppsatsämne! Till min littvet c-uppsats. Nu kanske inte folk skulle kalla en c-uppsats för hobbyverksamhet, inte jag heller. Men åtminstonne får den mig att börja tänka och planera. Den gör mig sugen på att skriva, på att överhuvudtaget plugga och kanske komma bort från verkstaden.

På hemvägen från verkstaden (så vackert namn - precis som en film) ikväll kalkylerade jag och Oskar lite på tiden. Vi är på jobbet tio timmar om dagen. Det betyder att 14 timmar är kvar på dygnet. Av dem lägger vi en timme på att ta oss till och hem från jobbet. 13 h kvar. Sover gör man väl iallafall åtta timmar per dygn. 5 h kvar. Nu ska man kanske duscha - bajsa - kissa - sminka sig - borsta tänderna - ja göra toabestyr helt enkelt. Sammanlagt  åtminstonne enonhalv timme (tänk så güttigt det är att bajsa och läsa Lucky Luke - lääänge). 3,5 h kvar. Varje dag måste man diska lite och speciellt laga mat och fixa med frukost, lunch och middag, säker sammanlagt 2onhalv timme. Och vad finns kvar? Jo EN timme. En YNKA timme att göra vad man vill på. Denna timme brukar ofta gå åt till att man sätter sig någonstans och tänker: AAAAHHHHH vad SkÖnT nu är jag FRI och kan göra vad jag VILL!!! Och popp så har den timmen också försvunnit. Jahapp. Nä vaddå, jag är inte bitter..

Snart 24 och är intresserad av promenader. bu fuckin hu.

Jag har ju som jag nämnt tidigare fått en vinylspelare i julklapp. Den är alldeles ny och alldeles bra och hur det nu var driven på något sätt som är bättre än de andra, det spelar inte så stor roll - jag vill mest höra bra musik. Och är det någonting som låter jäkligt bra så är det musik på vinyl. Jag känner mig precis som lillkillen i Almost famous när systern sticker hemifrån och lämnar sina skivor till honom att lyssna på och lära sig det viktiga i livet. Så lyssnar han och blir så frälst att han måste åka omkring med något band i USA och göra bort sig och vara pinsam. Det är inte det viktiga här utan just den scenen när han börjar lyssna på systerns skivor. Den scenen säger allt om hur man bör känna när man lyssnar på riktigt bra musik.
Igår när jag jobbade var jag väldigt nära ett psykbryt. Skithög volym på allting i en kombination med att Oskar var sjuk och jag fick jobba själv gjorde att jag bara ville lägga mig ner och dö. Plus att min vattenflaska har gått sönder så jag var konstant törstig hela dagen. Men precis när jag nådde maxpunkten och tänkte att nu skiter jag i detta och går och lägger mig i en snödriva (om det hade funnits någon) - precis då kom Erik med sin mp3-spelare. Sa att han hade lyssnat hela dagen och att jag kunde få den nu om jag ville och jag tackade ja och fick den. Och som att knäppa med fingrarna eller vända på sin hand hade alla förutsättningar ändrats! Helt fantastiskt. Från att ha lyssnat på reklamradio med verkligen mycket och samma reklam i sju timmar fick jag helt plötsligt höra Isolation years och Sambassadeur och 16 horsepower och all musik som jag bara älskar. Helt plötsligt kände jag mig pigg och skulle kunnat jobba minst lika länge till. Det är rätt skumt att det funkar så, och så tänker jag på de döva på jobbet - vad har de för morot? Ok, de slipper ju höra reklamradion från första början så det är kanske inte så farligt för dem.
Iallafall för att återkomma till vinylspelaren så börjar jag sakta men säkert att freaka ut tror jag. Har hittils denna månaden handlat skivor för över tusen spänn och hela tiden ser jag en massa fina 7" or som jag vill ha och köper.
Tja något ska man ju lägga sina pengar på.

Varje kväll kollar jag och Erik på Dakar ökenrallyt och ooooh vad det är roligt och spännande om man bortser från alla miljoner de lägger på lyxmat, vatten, filmteam och allmän lyx mitt framför näsan på de fattigaste fattiga i Afrikas torraste öknar.. Iallafall, jag och Erik har bestämt oss för att vi ska köra motorcykel i Afrika nån gång i framtiden på semester. Oo det ska bli så spännande och oo vad jag vill.

Och förresten! En sak till, vår hyresvärd var precis och knackade på dörren. Tydligen är råttproblemet tillbaka, han berättade att de går genom rören och kommer således upp ur toastolen!! Hallå är detta Delikatessen eller? Jag vill inte ha råttor i rumpan när jag bajsar! Erik berättade för honom att vi hade fångat fem stycken, vilket han blev väldigt glad för. Inte många ville i huset ville befatta sig med någonting som hade med råttor att göra så han erbjöd oss två hundra spänn för varje råtta vi fångar i framtiden. Haha. Fett. Synd att det inte var innan - vi hade kunnat vara tusen pix rikare!

))<>((

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor. Blev sambo, löneförhandlade med vinst, tågluffade i östeuropa, hade semester (!), köpte en moped, installerade sätesvärme och dimmljus på bilar, stannade hemma från kb två helger i sträck :)

2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
hehe, det var väl inte riktigt så det var, eller? minns inga löften - bara önskningar.. Nya löften well, att börja plugga kanske?

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
nä, inte iår, men nästa år förhoppningsvis

4. Dog någon som stod dig nära?
Nä det kan jag inte påstå. Bara sådana som typ föräldrarna stod nära

5. Vilka länder besökte du?
Danmark, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Serbien, Stockholm :)

6. Är det något du saknar år 2005 som du vill ha år 2006?
Kanske ett hus vid havet där man höra alla måsarna. Eller bara lite kvällsfritid och kanske lite hobbiesverksamhet. Typ. Att spela musik. Alltid saknar jag det..

7. Vilket datum från år 2005 kommer du alltid minnas, och varför?
1/1 eftersom det var början till allt.

8. Vad var din största framgång 2005?
Hm.. Gillar min löneförhandling. Men kanske ändå att ta mig runt i europa och inse att det gick jäkligt bra. Eller att lyckas bli sambo.

9. Största misstaget?
Att börja jobba kväll- jävligt puckad idé.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Snubblade en gång utanför allfrukt och fick nästan en lårkaka. Annars njä. Har nyst väldigt mycket den senaste månaden men det kan nog ha mer med dammnivåer att göra än sjukdomsnivåer..

11. Bästa köpet?
Har inte köpt så mycket. Gillade min bikini. Annars var mopeden cool.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
phutja, resan kanske. Annars som vanligt. Öl och mat.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag fick gå på julfest. Och Erik. Minns ej vad som hände i våras och somras men kan tänka att baden gjorde mig glad.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2005?
Helt klart tegan & sara I know I know I know och Sambassadeur nr 6 och Pipas - Barbapappa och Eurosport -
Your brother is my only hope

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Väldigt mycket gladare tror jag. jepp.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Var inte denna innan? Jag säger spela. Musik. Kanske skriva med.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Sovit. Helt klart.

20. Hur tillbringade du jul?
Hemma i mitt lilla hem där jag hör hemma.

23. Hur många one night stands?
Inga. Bara ett many night still standing

24. Favoritprogram på TV?
Hm.. har väl inte kollat så mycket. Men Lost.

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Man får väl inte hata? Nä tror inte jag hatar..

26. Bästa boken du läste i år?
gangsters som jag inte är klar med.. Kan inte minnas vad jag läst.. hey jag har druckit två öl precis!!

27. Största musikaliska upptäckten?
Inte så mycket. Typ martha..?

28. Något du önskade dig och fick?
Att gå på julfesten. haha.

29. Något du önskade dig men inte fick?
mer intressen

30. Årets bästa film?
Napoleon Dynamite kanske. klockren.

31. Vad gjorde du på din födelsedag 2005? Hur många år fyllde du?
jag fyllde 23 och hade fest med folk och fä. Bra dag.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Kanske ett hus vid havet där man kunde höra alla måsarna

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2005?
Sådär "hej jag är en trettioåring som gillar att rida och bryr mig inte riktigt om mitt utseende - bara det är funktionellt." Mend det stämmer inte inne i mitt hjärta!!!!

34. Vad fick dig att må bra?
Omgivningen. Helt klart. Och bryggorna vid Bo01

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Svårt... Vet faktiskt inte alls. Tvillingarna i Harry Potter??

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Huruvida det är synd om människor eller ej.

37. Vem saknade du?
Marika :)

38. De bästa nya människorna du träffade?
Folk från jobbet och annorstädes

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att försöka att inte vara så jävla svartsjuk, det ångrar man bara sen

40. Citera en sångtext som summerar ditt år.
vet inte nån just nu. följer med i beatet. mmmm

Det är honom jag längtar efter. Min älskade Erik.


 
Jag och Bea skulle bevisa att såå lika är vi väl inte. Hm..

ja sådär såg jag ut förra julen hemma hos farmor. Denna julen ser jag ungefär likadan ut, bara ett år äldre.
Mycket snö idag, har precis varit ute med Bea och Kaj och åkt "tidning i påse" vid byns högsta backe (ca 4 m hög). Bäst var nog när alla lyckades bli mulade i diket på vägen hem. Annars har julen varit fin och ganska som vanligt med mycket spel och mycket kaffe. Mycket kaffe. Mer rapport senare.

fniss, min rock´n´rolliga make ser totaly in love ut i sin lillebror. Kul. Från Malmöfestivalen när det var synthkväll.

Var alldeles rädd igårkväll när jag skulle somna. Det började med att jag kände brandlukt inne i sovrummet på kvällen. Gick ut till Erik som kollade på Narnia och vankade tills han blev orolig och frågade vad som var fel. Bestämde mig för att det inte alls luktade brand och gjorde de vanliga kvällsbestyren, och var inte längre rädd förrän jag skulle somna. Först låg jag och blundade ett tag men kunde inte somna pga en konstig känsla och öppnade ögonen igen, där låg Erik och verkligen vrålstirrade på mig med vidöppna ögon! Jag hoppade nästan till men bestämde mig för att försöka somna igen. Och så hamnade jag i skarven mellan sängarna och bara kände hur någon skulle ta tag i mina fötter och dra ner mig och allt var otäckt så jag var tvungen att ligga tätt tätt intill min beskyddande man. Och så somnade jag. Sov dock bara en liten minut innan jag hörde en knackning någonstans. Vaknade med hysteriskt dunkande hjärta och spände öronen, och så lät det som att någonting rörde sig i lägenheten. Livrädd bestämde jag mig för att det inte var någonting farligt och lyckades efter några om och men somna om utan att vakna prick klockan tre. Ja, ni fattar, jag och Bea och Martina var på bio igårkväll och såg Besatt. Huga!!!! Längesen jag var rädd efter en film men detta var extraläskigt..

Håller annars på att skriva flyttkort och inser krasst att de inte kommer att räcka. Så tyvärr måste jag ransonera bland vännerna. Intresserade får anmäla sig här, tack.

nu är allt i hamn. Till och med har vi installerat köksbordet och soffan och stolarna, imorse åt vi frukost och läste tidningen som ett vuxet par på riktigt. Lite kändes det som att vi lekte ett gift par men det var lyckligt, ack så lyckligt. Jag är fortfarande obekväm i den alldeles för stora sängen där kropparna på något sätt försvinner om nätterna och vi vaknar långt ifrån varandra när vi egentligen hade velat ligga nära, ska lobba mer för att vi ska ta bort den ena.

Annars kom jag till insikt idag på jobbet. Det kvittar hur gammal man är - hela livet får man utskällningar. Är inte det extremt tragiskt? På jobbet får man skäll av chefen, hemma får man skäll av vänner eller partners då och då, som att man vore ett litet barn. Pinsamt. Insåg även att tiden går extremt snabbt när man jobbar kväll - bara för att man aldrig gör någonting värt att minnas. Så mycket av mitt liv som försvinner för att jag jobbar. Hade man jobbat dag hade man kanske gått på bio eller träffat vänner och druckit öl eller kanske läst mer böcker. Man hade upplevt saker, gjort saker värda att minnas. Denna hösten har gått extremt snabbt i mitt liv, och det har inte med den vanliga vuxenheten att göra, typ "vojne vojne vad tiden går snabbt jag minns när du var en tvärhand hög". Det är bara hemskt. Måste läsa mer Proust och se det fina med minnet och tidens förändlighet.

Men här hemma är allt lyckligt, så lyckligt.

Nu är det dags för den stora flytten. Hade tänkt det iallafall, tänkte stiga upp senast halv tio och börja så smått med att packa ner, bära bort och packa upp. Nu sov vi ju som vanligt till tolvsnåret såklart, sen var det dags för frukost och tidningsläsning (woho! Vi har tidningen igen!) och nu är klockan halv två. Erik ligger naken i  sängen och läser den fucking tidningen när han skulle varit hos Olof klockan tio och pluggat för att sen komma hem och flyttstäda med mig ungefär nu vid halv två. Merde. Det värsta är att vårt gemensamma liv antagligen kommer se ut såhär alltid. Kan tänka mig att vi två är de segaste människorna på denna jord.

Oskar har konstaterat att jag gillar pluppmusik, musik som plupppluppar. Är benägen att hålla med. Bara det låter lite pluppigt kan jag finna fullständig tillfredställelse med att höra allt från eurosport till pipas till 50 cent. Haha. Å vad jag gillar mig! Annars var jag och Bea på en av årets bästa konserter i tisdags när vi såg Martha Wainwright på KB. Sån röst hon hade, dessutom en av de läckraste kropparna jag sett på länge. Hade jag varit man hade jag antagligen blivit vrålkåt. Hoho. Årets bästa konsert får nog annars bli Polyphonic Spree på Emmaboda. Konserter är alltid bäst utomhus mitt i natten mitt i skogen när man är vilsen av vinet och sommarnattens leende och råkar ramla till en konsert som hjälper en att hitta hem eller i vissa fall gud. Det är där man finner själen. Som Alkberg sa: Och det är så religiöst påtagligt att man knappt vågar andas.
Det är sånt som gör att jag aldrig slutar gå på konserter eller slutar åka på festival.

Nä nu ska jag kicka min man ur löppelådan så vi kan sätta igång med denna dagen!

Jag var på företagsfest i fredags, jag och Erik dvs för att vi är ett av de där dorky paren som skulle kunna vara med i fackets medlemstidning i den trevliga artikeln om sådana som träffas på jobbet. Nå, vi var på julfest på Hipp. Och sattan vad kul det var, jag har aldrig varit på något sådant innan i mitt liv, men nu önskar jag att man hade företagsfest flera gånger om året. Inga skandaler blev det, iallafall inte som förra året när en tjej söps så hårt under bordet att hon hade hjärtstillestånd i ambulansen.. Men man fick både mat, efterrätt med kaffe + öl och sprit gratis! Woho! Så fick man se de man vanligtvis ser i arbertskläder i civila vanliga festkläder. Roligt var när arbetsledaren tog på sig mina glasögon och påstod att han kunde se Erik naken.

Så skulle vi spela glöggbasket igår vilket gick sådär i brutal bakfylla. Glöggen smakade slabbigt slisk och pepparkakorna gjorde mig kass och såg ut som diarrépulver. Roligast var när vi på poäng tretton gick ett varv runt den målade ringen och sjöng sankta lucia.

Sist var det dags för syskonmiddag hos Kari som fyllde 27 häromdagen. Kaj drack typ sju öl medan vi andra fick i oss typ två glas vin. Alkis. Men det var nice, syskonsnack är riktigt kul för det mesta. Kanske var det nog tur att Kari inte äger någon gitarr..

Shit detta blev tråkigt. Bara för att Erik och Olof sitter och hänger över mig och vill ha datorn. Inte mitt fel. Ajööö

Det händer mer dessa dagar än nånsin. Allt kan vara extremt krävande, jobbigt, ångestfyllt och bara hiskeligt. Speciellt allting som har med vår lägenhet att göra. Men precis som att bläddra i en bok går det faktiskt att ändra hela sin attityd och bara bli helt harmonisk. Över en minut. Det är vad som händer mig minst fem gånger om dagen. När jag och Erik moppar (eller hrm, bara Erik då) golvet i vårt nya sovrum och flyttar garderoben och drar bort plankor med vinkelslip i avsaknad av såg så att hela rummet luktar som på träslöjden förr när man skulle bränna in sin signatur i den lilla fula skärbrädan man fått klar lagom till jul för att man skulle kunna skriva ära vare gud i höjden - detta har jag gjort i slöjden på julklapparna till familjen. Och ställer in Eriks säng och min ljusslinga och blomma och hänger upp mandolinen på väggen. Och vi ligger och tittar oss omkring och snicksnackar om allt och inget. Då känns allt harmoniskt igen och jag bara släpper allt det tunga och jobbiga. Då vill jag bara stanna i det där rutiga rummet där man kan tjuvkika på grannarna och sitta utanför fönstret o lukta på möllan. Fint.

Vi var på bröllop idag, jag Karin och Tiger. Kladdarn skulle gifta sig med Per och Karin heter numera någonting annat än Stjärne. Minns inte vad. Det var väl inte speciellt hejdundrande, vi var inte ens bjudna på festen hmpf! Så vi drog hem istället och snart är det dags för mat och bad i den Lomanska lyan. Är hungrig som få, bröllopet hade bara små snittar till bjuds. Jag och Karin började planera hur vi ville gifta oss och kom fram till att vi iallafall skulle hålla oss så långt ifrån gud som möjligt. Nä, jag är oinspirerad och trött. Återkommer när något roligt har hänt, tex när jag hittar nån som vill ha vår lägenhet eller när vi sett nya Harry P imorgon eller när det blir jul eller när jag får barn eller dylikt. Ajö.

Jag och Erik har köpt en moped. Bild finns i föregående inlägg. Erik hittade den och jag betalade. Han är min bitch. Men det var inte det viktiga, det viktiga just nu är att mopeden icke längre är. Det började med att Erik tog upp den i lägenheten, vilket bara det var jävligt dumt gjort. Han skulle, som han själv sa, bara "kolla vad som är fel". Mm. Av den kropp som en gång var stor som en välgödd gris finns nu bara ett smalt urkarvat svart skelett kvar, resten ligger i små högar här och var på köksgolvet. Köksgolvet som vi äntligen fått rent efter år av gammal motorolja och annat kräk. För en dag sen var köksgolvet skinande blankt i en ljusbeige färg. Nu är köksgolvet grått och fyllt av motordelar och jord+olja. Buhu. Det är som de där ryska dockorna  - varje del han plockar av döljer ännu ett fel och ännu ett. Nu börjar jag tro att Erik gått i trans och hittar på fel som egentligen inte finns bara för att han tycker det är så spännande. Jag menar, bara för att sängen är obäddad är den ju inte obrukbar. Man kan ju sova i den ändå. Jea, det var Martina som var metaforernas mästare, ok?!

Det är ledsamt att se, men jag vet samtidigt att när han plockar ihop den igen kommer det vara som att ha köpt en sprillans ny moped istället för en gammal hackehackspettmoped för 1500 spänn. Det gör mig glad. Det gör mig också glad att jag vet att al hatar mig för att jag kallar honom hacke hackspett. Det är roligt.

Klockan är kvart över elva och jag har precis satt en deg till ett bröd. Kommer väl vara klart vid tvåtiden i natt. Tack jobb för att jag slipper stiga upp sex imorgon. Tiden upphör lite att existera när jag är hos Erik. Jag hinner med så mycket, kvällarna blir så långa. Hemma i min lägenhet hade det varit att jag hade bakat bröd vid sju och sen hade dagen varit slut, det är märkligt. Jag trivs här hos Erik.

Jag och Bea var på en förnöjsam biltur tidigare i eftermiddags. Vi var i bokskogen, eller rättare sagt, vi letade länge efter bokskogen och visste att den skulle ligga någonstans vid Oxie och Bara. Vi hade ingen karta men vädret var perfekt disvackert och att köra bil är ju som sagt ett sant nöje. Nå, en runda gick vi på ett ställe - mest spännande var när vi mötte en man som bar ett päron stort som en uppblåst ballong i ena handen. Sen åkte vi vidare till Torups slott där vi plötsligt såg en speciell man med ett lustigt skratt, alla som har varit hemma hos oss på nyårsfest vet vem jag talar om. Vi blev alldeles spattiga och gömde oss och smög hit och dit för att inte bli upptäckta. Han verkade gå på romantisk promenad med en brutta nämligen. Och så drack vi kaffe. Roligast under denna andra del av utfärden var nog när vi trodde vi hörde någon kalla sin hund för Malin. Den visade sig heta Marlyn men hey, när man säger Marlyn låter det ju faktiskt som att man säger Malin så det var ganska roligt ändå. Roligast skulle också kunna vara när en dam vid ett bord bakom oss helt plötsligt utbrast: "Happy farsday!" till sin make. Jag kunde knappt dölja mitt skratt och var tvungen att börja berätta historien om tomaten för Bea. Den historien kommer aldrig upphöra vara rolig bara pga att Kaj fick ett psykbryt första gången han hörde den - i åttaårsåldern sådär. Han skrattade typ en hel dag. Sen dess är det en väldigt rolig historia trots att den egentligen är astråkig. En mycket roligare historia är tillexempel när det ringde på dörren och Kaj gick och öppnade och sa: "Hej det är Kaj"

This is what you´ll get. over and out

kolla speciellt det där hackehackspettklistermärket!!