erikapik

När jag simmade i eftermiddags var det två personer i min bana som simmade sådär ootroligt långsamt att jag bara ville strypa dem. Jag tror den ena var gravid, men det är banne mig ingen ursäkt. Jag har nämligen läst i min träningstidning (som jag får och får trots att de där två gratismånaderna är slut för längesen. Erika skärp dig, sluta larva (larv larv larv) dig och säg upp prennen!) att gravida kvinnor visst kan träna och att det är väldigt bra att göra det! Så det så. Simma snabbare för sören. Nån mer än jag som tycker mina ämnen går på tomgång? Iallafall, dessa två drog upp farten på mig när jag hela tiden fick simma förbi och om. Och när man simmar förbi tycker jag det är så jobbigt att titta på dem, liksom som att säga med blicken att "jag är minsann snabbare än du", så jag tittar jämt åt andra hållet. Skulle inte gjort det. Det rann vatten som en liten fors (märla) rakt in i mitt öra och in i huvudet. Jag är numera döv och det är hemskt! Allting blir uppochnervänt. Det var visserligen lite skönt när jag skulle sätta in en gryta i grytskåpet, som annars är mitt värsta hatljud över allt annat, men jag liiider. Måtte det rinna ut inatt, för nu har jag tillochmed börjat få ont i örat. När jag var liten hade jag öroninflammation ungefär en gång i veckan - känns det som såhär i efterhand. Jag börjar få den där känslan nu och önskar att jag fick vara liten och hemma från skolan imorgon och ligga i mamma o pappas säng och kolla på lilla huset på prärien på den svartvita tv:n. Bäst var om Kaj också var sjuk så jag fick sällskap. (Ja, jag väljer Kaj eftersom han är yngst och jag därför fick välja säng först, dvs mammas som var närmst tv:n och han fick ha pappas som man fick ont i ryggen i, både pga lång väg till tv och den där hårda stora bruna kudden. Mammas var mjuk och skön.) Dravel dravel.

När jag var på väg hem kom det tre gigantiska lastbilar på vägen. De fraktade ett ännu mer gigantiskt vindkraftverk genom Malmö city. Sånt går jag verkligen igång på och följde ekipaget en lång bit, samtidigt som jag bannade mig själv för att inte ha kameran med mig. Fräsiga bilder hade det blivit. Jag önskar att jag får jobba i en gruva när jag blir stor, och att jag får köra de där superduperdumperlastbilarna som finns där och kör grus som jag har sett på Discovery. Hejdå.

En sån.

Klockan är snart tolv. Det är lördag, och jag sitter och pluggar. Dricker en mellanöl som jag hittade i kylen, som smakar sådär som öl gjorde när man precis hade börjat tycka om öl. En speciell men mycket god smak. Det är någonting med januari, har varit i flera år nu. Jag har en sån stark känsla av sommarnatt. Ett år släppte Håkan Hellström en ep på vintern, den med de där visorna. På den tiden lyssnade jag mycket på Håkan, och just den skivan kom precis när det var vinter och jag har ett svagt minne av att det var när jag läste a-kursen i Littvet i Lund, precis när jag skulle läsa Brott och straff på fem dagar. Jag läste dag som natt, satt i min djupa fönsterkarm på Södra förstadsgatan 102, fem trappor upp, och drack miljarder koppar med te. Frös som satan och bodde praktiskt taget i en filt - mina fönster var så kassa att om man la en handduk för på kvällen så hade den blåst ca 20 cm till när man vaknade. Iallafall, när jag satt mitt i natten där i fönstret, det var snö ute, så började helt plötsligt en koltrast sjunga. Och det var så konstigt att höra det mitt i vintern så varje januari sedan dess har jag haft den där känslan av sommarnatt. Ikväll har jag det extra mycket, har nämligen fallit djuupt ner i en Winnerbäckkoma. Och det är ju också en påminnelse om kollektivet med Marika och Martina, och sommar för tre år sen. Mycket Winnerbäck blev det. Inatt pluggar jag och tänker på förr.

Jag simmade 80 längder igår, första simturen sedan kanske november. Jag förståår inte varför jag inte gör det oftare, det är ju verkligen det skönaste som finns. Om jag inte var människa hade jag antagligen varit en köttätande fisk. Kanske en ål. Hehe. Efter simmet handlade jag på julrea, det är nu det är som bäst: inget folk i affärerna och massor av skit för inga pengar, alltså skit för andra. Jag hittade massor. Perfekt.

Idag tog jag bussen tjugo över åtta till skolan för opponering på höstens 45-sidorsarbete. Och det gick verkligen bra! Det är så skönt när man slipper få rest. Har ju visserligen aldrig fått det, men man vet aldrig. Snart kommer den där första gången och det kommer att vara hemskt. Nu är förra terminen näästan över, supersweet. Glad i hågen gick jag ut på stan för att boka klipptid - och ser man på, fick tid en kvart senare. När hon hade klippt formen på mitt hår sa frisörskan: nä, det är för tjockt. Sen tog hon förtunningssaxen och högg ut säkert ett kg hår. Inte konstigt att mitt hår aldrig gör som jag vill. När jag fyller år önskar jag mig en hårförtunningssax tack.

Nyklippt tog jag mig sedan hemåt men stoppades utanför biografen av en tjej som ville att jag skulle vara med på ett test. Vet inte om jag har berättat om det här men jag var med i ett test i Lund i höstas som gick ut på att jag skulle smaka fyra nya läskedrycker. Kolsyrad mjölk. Hujedamig det var äckligt. Så idag var jag litta reserverad, men när tjejen sa att jag skulle få en trisslott för besväret tackade jag och följde med. Det är ju ett under att jag aldrig blivit bortförd av snuskiga gubbar som bjuder på godis :). Testet gick iallafall ut på att jag skulle välja etiketter till en ny coca cola light (helt utan kalorier ..wooho...). Det är tydligen bara coca cola som gör sådana tester, det var de förra gången också. Lite synd att de väljer mig som testperson när frågorna låter ungefär såhär:

- Hur ofta dricker du coca cola? -Aldrig!
- Hur ofta dricker du coca cola light? Ännu aldrigare!
- Jämfört med förra året, dricker du mer eller mindre coca cola? -Eh.. lika sällan.

Och så skulle jag kolla på olika etiketter till den nya kalorifria, så fick jag frågor som:
- Om du såg denna i affären, skulle du köpa den då? -Eh.. nä.

På slutet tog hon fram den flaskan de ska använda till drycken. Jag gav nästan upp ett skri. Fulare flaska hade jag aldrig skådat. Den var ogenomskinlig i silverfärg. Såg ut som gift eller krig eller båda två tillsammans:
- Vad tänker du när du ser denna flaskan? -Gift och krig och båda två tillsammans.
- om du såg denna flaskan i affären, skulle du köpa den då? -Eh, NÄ!
- Skulle du kunna tänka dig att vara med i en liknande undersökning på nätet som du får betalt för? -Eh, JA.

Sen fick jag min lott och gick. Det var en nitlott.

Same same but different.

Åh attans bövelens bananer. Årets hittills största besvikelse har precis inträffat. Januari månads roligaste (och då är inte mycket roligt i januari) händelse är inställd. Racet skulle börja imorgon, idag blev det avblåst. Detta pga terrorhot mot flera av etapper i Afrika. Wohoo, Buskajävul, du har verkligen kommit långt i ditt krig.

on the road to Dakar

Ute är mörkt och kallt. 4 minusgrader i Malmö betyder ca 14 minus. Julen är slut, nyårsafton har varit. Tror jag har hamnat i nyårsbluesen. Allt är lite trist och lite tråkigt. Eller beror det på skolarbetet som ska vara inne på måndag, det är jobbigt att skriva om någonting som man inte fattar någonting av. Kunde inte somna inatt. Har fortfarande inte diskat nyårsdisken. Vår, kom nu. Wii var inte så roligt som jag hade hoppats på. Äsch, tar med en bild på något kul istället:

Ett får som räcker ut tungan. På julafton.

Bildtext: dagens industri

..är smått tråkigt just idag. Lovisa (systemet) ligger nere och då måste jag kopiera alla streckkoder och lånekort om någon vill låna böcker. Dvs, det händer inte så mycket alls. Ingen kan betala skulder, ingen kan söka böcker. Oh! Bara för det gick inbrottslarmet nu! En röst säger "Inbrottslarm" om och om igen och ingen stoppar det. Gaah, jag blir galen. På bibliotek ska det vara tyyyst!

Imorgon ska jag bli intervjuad om bibliotekstaggar. Eh? Har med webb 2.0 att göra men jag har ingen aaaaning om hur det funkar eller ens vad det är. Hujedamig det kommer att bli pinsamt. Måste läsa på, nu. Nån som vet vad det är?

Annars är nästan alla julklappar fixade, får ta en sista runda på stan imorgon. Sen på fredag ska jag vara hundpassare hela dagen och på lördag jobbar jag i Lund samt åker hem för att fira JUL. Hurra. Just nu pendlar jag mellan total överstress och en känsla av att ha jullov, en känsla som jag haft i flera veckor. Det beror nog mest på att jag inte gjort mina skolarbeten som jag skulle, samt att vi går och lägger oss så satans sent varenda dag. Igår slog vi rekord när vi började borsta tänderna kl 4 på natta. Hur ska detta gå när jag kommer hem? Hemma äter vi middag kl 12 på dan, i Malmö äter jag frukost vid halv två ungefär. Finns bara ett ord:

Sov-chock! (eller kanske julchock? eller kanske ischoklad?)

Adjöss. 

Här kommer ett meddelande till Gunnel Persson:

Gunnel, din yngsta och enda dotter är nu 25 år. Hon är alltså vuxen och inget barn längre. Det är dags, detta året är det faktiskt dags för henne att gå ifrån barnens pastaland och träda in i de vuxnas fantastiska potatisland. Hon måste lära sig att lutfisk är något av det godaste julen har att bjuda på, samt att pasta på julafton är något av en skam. Ok? Bra!

Nu kan vi gå vidare, igår var det nämligen dags för årets julbak. Nä förresten, vi bakade ju faktiskt inget (utom Beas fantastiska scones, men de är ju inte speciellt för julen) så årets julkulerull. Vi gjorde apelsiner med nejlikor i samt många många julkulor. Julkulorna är det näst bästa med julen (nummer ett är ju lutfisken) och nu är de här. En vecka till julafton och min julklappsplan håller på att gå i stöpet. Så jag hinner inte skriva mycket mer nu, ska bege mig ut i handeln. Skolarbetet går rätt ok, där är jag lugn. Nu är det allt annat som stressar..

Jag efterlyser härmed min egen kille Erik. Han försvann på en golden cykel klockan fem i sex ikväll, nu är klockan snart halv tre och han är fortfarande inte tillbaka. Eftersom vi bara har en endaste liten portnyckel måste jag sitta uppe och vänta på att kunna släppa in karlsloken. Tänk att en liten tunn metallbit kan hindra min älskade sömn så brutalt. Det är sjukt, men det är sant. Vid försvinnandet hade han med sig en påse med två öl, en cykel och en liten liten bilbanebil, röd till färgen. Ja, han är trettio år och cyklar iväg till sin lika gamla kompis för att leka med bilbana. För att citera mig själv: Det är sjukt, men det är sant.

Klockan är alldeles för mycket för att jag ska vara uppe. Speciellt när jag har gnaskat i mig båd pepparkaka och lussekatt. Speedad på sugar.

Det som är mest ovant i situationen är att det liksom brukar vara jag som kommer inramlandes vid tresnåret (när jag nån gång är ute och rumlar, sällan eller aldrig) inte Erik. Guud vad tråkigt jag har. Erik, kom hem nu!

Han som är borta

Dagen började sådär. Jag hade ont i halsen och var allmänt av banan (alltså, jag var inte gjord av frukten banan, jag var lite ur gängorna). Jag vaknade vid halv tolv, Erik vid halv ett. Klockan två hade vi ätit frukost och bestämde oss för att panta burkar och julbaka, som dagens göromål. Påklädda stod vi i hallen med 70 pantburkar i påsar när Erik började förbanna världen och gud. Den fjärde varje månad får man nämligen inte stå parkerad med bilen på gatan utanför mellan 12 och 16. Inser Erik klockan 14. 500 kr i böter. Bilajävul.

Erik parkerar bilen på annat ställe, jag går och handlar baksaker. Kommer hem, plockar upp och inser att jag glömt jästajävulen i affären. Får gå tillbaka och handla ett litet litet paket för två ynka kronor. Och det var KÖ i affären. Suck.

Efter detta gick dagen dock relativt smärtfritt, stök och bök gick oerhört smärtfritt - speciellt när man ser några avsnitt av Sunes jul efteråt. Måste bara poängtera att det är den allra bästa julkalender som någonsin producerats!

Bröderna Loman sitter på huk, barfota, i vårt vardagsrum och filar små små saker tillsammans.


Ser ni vad jag ser? En liten lussebulle!


Sicken julefrid! (Ja, där finns några som jag bakade likt kanelbullar med mandelmassa i och pärlsocker på. Ja, hemsk sockerchock.)

Ska inte vara så pengadeppig längre. Jag haar ju faktiskt sparat pengar som jag kan ta av (även om det är tradigt att ta av sina tex respengar för att köpa mat) och då fåår man ju inte klaga. Just det. Nä, till annat mycket roligare! Igår vaknade jag och Erik halv två på morgonen (eller ja, eftermiddagen då, även om det var så mörkt att det hade kunnat vara natt) och tänkte att näe, ska det vara så här grått och trist och tradigt på första advent till och med?! Icke!

Så vi byltade på oss och körde moped till Svågertorp, eller rättare sagt till Bauhaus, denna gigant av affärsgiganter! Där har de allt. Vi köpte juleljusstjärna och juleljusljussinga. Sen åkte vi hem och kände oss mycket juliga. Jag köpte (örk, har aldrig gjort det innan vill jag bara poängtera!) pepparkaksdeg som jag aldrig orkade baka pepparkakor av, men känslan folk, känslan!

Nu är det en ny dag och jag känner en liten liten förkylning i min kropp. Jag, som inte varit sjuk på hela året (vad jag kan minnas), ska det komma nu? Blä. Måste skriva skolarbete tills imorgon, detta blir en lååång natt.

Juleljusslingan har vi hängt i alla blommorna i vardagsrummet. Tänk julgran.


Erik har laddat hem ett nytt spel. Jag sliter mitt hår, måste ju skriva skolarbete! Jag sliter mitt hår, älskar ju Mahjong! Olika banor och allt!


Juleljusstjärnan. Obs: den är alltså INTE svart, ve och fasa! Den är fint mossgrön och lyser vackert!


...det här ska Håkan få faaan för...

Efter att ha betalt alla räkningar denna månaden har jag nu 1000 kr kvar att leva på tills nästa utbetalning. Dessa pengar ska jag köpa mat och andra förnödenheter för. Eller nej just det: jag måste köpa ett busskort till Lund för 600 spänn först. De resterande 400 kr ska jag köpa mat och andra förnödenheter för.

(Jag skyller allt på Erik som vägrar betala halva tv-avgiften. Jag är just nu bitter. Jag såg tex själv hur han satt och tittade på hela Bridget Jones-filmen innan i kväll.)

Best of all: ...Oh happy oh joy, vilka fina julklappar ni kommer att få i år familjen! Varsit shake-tuggummi!

Dagens bästa musik är Taxi Taxi. Som jag gillar tjejens röst. När jag var hos Kristin och pluggade i onsdags blev SiggeKatt helt förälskad i mig, han ville ligga nära och bli kelad med, så nära att han la sig rakt i min skrivbok och på min penna. Blev inte så mycket skrivet. Och så la han sig på min kofta också. Min svarta favoritkofta som jag lagade en knapp på samma dag, hos Kristin. Sigge gillade koftan och den blev helt full av vita små katthår. Tänkte inte så mycket på det, jag älskar katter och hår från dem stör mig inte alls. Men idag när jag satte på mig koftan igen (ja det är ju min favoritkofta, måste ha den ofta ofta) så började jag nysa. Och nysa. Och snora. Och nysa. Alldeles täppt i näsan blev jag. Nu är jag ytterst rädd för att ha blivit allergisk. Som sagt, jag älskar katter och planerar många katter i mitt liv. Allergi kan ta sig i brasan.

Jag tränade spinning igår. Blev ju alldeles kräkfärdig när jag spann förrförra veckan och fick gå på toa och andas och lugna kroppen. Där och då blev jag lite rädd för spinning och undrade om jag nånsin skulle våga igen. Denna vecka har jag spunnit spinnat två gånger, och har nu insett att jag nog är rädd för manliga tränare snarare än spinningen i sig. Tjejledare är lite mer på min nivå, liksom. Därmed inte sagt att alla tjejer är svaga små kräk, jag menar mest att de är bättre på att anpassa träningen till alla. Igår ledde tjejen ett fantastiskt bra pass, jag svettades verkligen på heela kroppen. Det tråkigaste med spinning är nog ändå att man inte får träningsverk av det. Jag vill ha ont i kroppen, så det verkligen känns att man har tränat så hårt att man är svag i benen efteråt. Det enda som händer efter spinning är att man lättare börjar svettas. Det är förvisso ett friskhetstecken, men jag vet inte hur lockande det är egentligen med en svettis i dagens provdockesamhälle. (Well, like I care).

Helgen vecka 48 kommer att bli tuff. Jag har ju tidigare ältat mina sömnproblem här. Kan säga att det har inte blivit bättre. Idag skulle jag egentligen varit hundpassare med start klockan nio. Det hade varit perfekt för mig att tvingas gå upp tidigt några dagar, tänk så mycket jag hade fått gjort. Nu blev det ingen hund och jag sov självklart återigen till elva. Hela veckan har alltså gått utan att jag hunnit göra något skolarbete alls. Och nä, det går inte att bestämma sig, inte om man heter Erika Svahn. Jag ställer klockor och jag lägger mig tidigare. Och jag keep sova to elva. Varenda dag. Imorgon ska jag och Erik hämta ett släp klockan tio i Almgården och sen hjälpa Kari att flytta resten av dagen. Ångesten har ridit min kropp hela veckan. Tänk om jag försover mig. Jag vågar inte ens tänka på den Svahnska vreden. Huga. Nä det blir till att ställa alla klockor på väckning (inklusive den arabiska böneklockan) samt placera dem lååångt ifrån min säng.

Nu ska jag försöka plugga lite på arbetstid. Lär ju inte få något annat att göra direkt.

Och just det, en sak till: Jag KAN inte varesig läsa eller höra uttrycket "i godan ro" utan att tänka "i grodan ro". Jäkla Rocky. Extremt roligt dock. Grodan, haha.

På Facebook kan man göra en massa roliga test. Tex hur gammal man är innerst inne (55), vilken karaktär man är i Harry Potter (Fred o George Weasley) eller vilken personlighet man har (the nice one). Jag gjorde nyss ett test där man får reda på hur man kommer att dö. Det är ju ganska oseriöst, jag tänker inte att jag faktiskt är 55 år innerst inne på riktigt, man jag blev faktiskt ganska förvånad när jag fick veta hur jag skulle dö. Jag skulle nämligen dö av ålder, men innan dess bli en riktigt gammal man.

Antar att det är sådant som händer när man blir äldre..

Kollade lite bland mina äldre bilder och insåg att jag med min gigantiska näsa skulle passa bra som figur i "La maison Bleue", aka. Doddy i sitt blåa hus. Var det någon mer än Kari som nånsin gillade det? Var det inte ett ganska läskigt barnprogram? Inte alls lika läskigt som Tygtigern Lukas (hujedamig!) men lätt läskigare än det där som Varantv gjorde parodi på sen, kommer inte på vad det heter men det började med att nån gubbe satt på en stubbe och sa: När jag var liten...

I måndags kallade Karin mig för multikulti när vi var på resturang. Jag har aldrig fattat varför hon tycker att jag är multi, om det beror på att jag spelar fiol (eh.. supersvennigt) eller för att jag sjunger i en Afrikansk kör (för jag har ju verkligen på mig batikfärgade kläder och dreadlocks, not). Men icke! Det visade sig vara så att hon baserar mitt multikultande på att jag äter Dadlar! Haha. Jag tycker det är jätteroligt. Hennes argument fick mig iallafall att börja tänka på läckerheterna, och sen kunde jag inte släppa det. Jag var precis tvungen att trotsa regn och rusk och ta vägen om fruktaffären (den bästa). Köpte en stor låda som kommer vara i ungefär en dag. Jag älskar dadlar. Lika mycket som öppna spisar. Dadlar+öppen spis=evig lycka.